Kapitel 40 - forever and always
previous: Med jämna mellanrum log han stort och kunde knappt hålla sig för skratt. När han avslutade gick han av scenen igen och satte sig på stolen bredvid mig. "Tack", viskade jag och pussade han på kinden. Han kysste mig mjukt på läpparna. Seth fnissade på andra sidan bordet. "Håll för ögonen, Seth", skojade Justin och kysste mig igen.
Jag gick mot altaret med pappa vid min sida. Jag hade en aning problem med att gå i mina höga klackar. Justin stod där framme. Hans leende sken mot mig. Mitt hjärta började pumpa snabbare, allt blod verkade åka upp i huvudet. Det gjorde mig yr. Jag var så nervös, hela huvudet snurrade och jag var nära på att tappa balansen. Pappa tryckte till i min arm. ”Hur är det?” Hans röst var svag och lugn. Jag nickade och log snett. ”Nervös bara”, svarade jag och fortsatte gå. Justin började sakta men säkert bli suddigare och suddigare, till slut var han nästan helt borta. ”Justin?!” Min röst var panikslagen. Folket runt omkring satt bara kvar på sina platser, log och skrattade som om ingenting hade hänt. ”JUSTIN?!” Han log mot mig, han såg förvirrad ut. ”Jag älskar dig”, viskade han innan han försvann helt.
Jag vaknade upp och drog ett djupt andetag. Svetten täckte mig och hjärtat pumpade lika mycket som det hade gjort i drömmen. Jag trevade med handen på andra sidan sängen, men Justin var inte där. Jag hoppade till av knackningar på dörren. Jag skyndade mig dit med hopp om att det var Justin. Det var inte Justin, det var Mandy med ett stort leende. ”Idag är det den stora dagen!” Nästan skrek hon och sprang in genom dörren. ”Vad är klockan?” Frågade jag och gnuggade mig i ögonen. ”Tolv”, svarade hon nonchalant. Paniken började stiga i mig. Bröllopet skulle börja om fem timmar. ”Mandy! Bröllopet börjar om fem timmar! Jag måste ringa Justin!” Hon skakade på huvudet och greppade mina armar. ”Ta det lugnt. Det enda du ska tänka på är att ta på dig din klänning och bli fixad hos Justins stylist. Och du får inte ringa Justin.” Jag kollade på henne, ”varför?”
”Mannen och hustrun från inte prata med varandra innan bröllopet.” Jag svalde och skakade på huvudet. ”Jag trodde det bara var att de inte fick se varandra innan?” Mandy log, ”ändrade regler.”
Jag gick in i badrummet för att duscha och ta på mig några sköna kläder för att sedan åka ner till Justins stylist. Klockan började gå mot halv två och jag började undra om jag verkligen var stressad eller bara nervös. När sminket var klart var det bara håret kvar. Hon snurrade runt stolen jag satt i så jag kunde se mig själv i spegeln. Jag log. Om jag gick säga det själv såg jag verkligen bra ut. Dock trivdes jag inte helt bakom allt detta sminket. Jag reste mig upp och Mandy kom in. ”Aubrey, du ser fantastiskt ut!” Jag log och snurrade runt. ”Tack.”
Jag satt i Mandys bil på väg till kyrkan. Affärerna runt omkring var fulla av hjärtballonger och alla hjärtans dag presenter. Jag drog några djupa andetag, Mandy sneglade på mig. ”Nervös?” Jag nickade, ”lite.”
”Du har ingenting att vara nervös över”, log hon. ”Tack”, sade jag. Hon kollade undrande på mig. ”Tack för att du är en så bra vän och att du alltid har funnits där för mig.”
”Detsamma”, sade hon och klappade mig på axeln.
Justin's perspektiv.
Jag rättade till slipsen för hundrade gången. Jag andades djupt. ”Det kommer gå bra”, viskade jag för mig själv. Chaz kom innanför dörren, jag sneglade på honom över axeln i spegeln. ”Dude, är du nervös eller?” Jag skakade på huvudet. ”Nejdå.” Han skrattade. ”Du behöver inte ljuga för mig, jag ser det på dig.” Jag log, ”lite kanske.” Jag drog upp kavajarmen och kollade på klockan. Kvart i fem, om en kvart var det dags. Jag drog fingrarna genom håret och tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut med Chaz vid min sida. Folket hade redan börjat samlas i kyrkan. Jag steg ut och ställde mig på altaret, Chaz stod bredvid mig och Mandy, Troian, Shay och Ashley hade intagit andra sidan och skulle stå bredvid Aubrey så fort hon kom. Kyrkklockorna började ringa, folket reste sig från sina platser och kollade mot ingången. Aubrey kom in med sin pappa vid hennes sida. Hennes vita, långa klänning prydde hennes kropp perfekt och hennes hår fladdrade till från vinden utifrån. Jag log, hon hade ett förvirrat och lite förbryllat ansiktsuttryck men sedan log hon också.
Aubrey's perspektiv.
Jag tvingade mig på ett leende och fick påminna mig själv att det jag hade drömt, bara var en dröm. Justin skulle inte försvinna. Han skulle stå där uppe och vänta mig och vi skulle gifta oss. Pappa lämnade av mig precis vid altaret och Justin tog mig i handen och hjälpte mig upp för de två trappstegen. Prästen började prata. ”Justin, vill du börja med några ord?” Justin nickade och tog mig i båda händerna. ”Aubrey. Enda sen den där första gången på cafeét visste jag att du var något speciellt. Jag kunde inte sluta tänka på dig. Jag var bara tvungen till att bjuda in dig till min konsert.” Alla skrattade. ”Jag kommer ihåg allt så väl. Vår första kyss, allt. Varje gång du är nära känns det som om solen lyser tusen gången starkare. Det finns ingen som du, det finns ingen som får mig att må så bra som du gör. När du berättade för mig att jag hade gjort dig gravid, att du bar mitt barn kunde jag inte bli besviken eller arg, jag blev bara glad. Och lite förvirrad. Det är du Aubrey, du är den jag vill leva resten av mitt liv med. Det är dig jag vill göra alla saker med i världen. Det är dig jag vill dö med. Jag älskar dig.” Jag kände tårarna rinna nerför kinderna. Alla i publiken jublade. ”Aubrey, har du något att säga?” Jag torkade tårarna och försökte så gott jag kunde med att inte smeta ut sminket. ”Justin, du är den enda för mig. Första dagen på cafeét, det enda jag visste om dig var att du var en stort världsstjärna. En kille som bara brydde sig om pengar och ingenting annat. Jag hade så fel. Direkt när jag började lära känna dig visste jag att ingen hade ett så stort hjärta som du har. Vad vi har är speciellt, ingen kommer någonsin förstå sig på det. Även om dem försöker. När du håller om mig vet jag att allting kommer bli bra. Jag vet om att jag är säker. Dina armar är som ett skyddsnät. Jag älskar dig.” Jag såg på Justin att hans tårar brände bakom ögonlocken, men han försökte med allt för att inte få fram dem. Folket jublade ännu en gång. Justin viftade med handen mot Seth som ett tecken på att han skulle komma fram med ringarna. Justin satte min ring på mitt finger och jag hans ring på hans. ”Tager du Aubrey Nicole Montgomery till din äkta maka?” Justin log, ”ja.”
”Tager du Justin Drew Bieber till din äkta make?” Jag skrattade, ”självklart!”
”Du kan nu kyssa bruden.” Justin tog tag i mig i vände mig neråt, han kysste mig intensivt och ville inte släppa.
Vi gick ner för altaret och ut i solen. En häst och vagn pyntad med hjärtan, blommor och andra dekorationer stod och väntade utanför och skulle ta oss till festlokalen.
Justin's perspektiv.
Jag höll Aubreys hand i min. Jag kände värmen och jag kände hur allt i världen var möjligt. Jag var glad över min framgång som artist, men detta betydde så mycket mer. När vi äntligen var framme hjälpte jag henne ut och ledde in i henne i lokalen. Folket var i full gång med dans och mat. ”De lyckliga är äntligen här”, sade Chaz i mikrofonen. ”Och nu är det dags för det alla har väntat på, en dans från de lyckliga.” Alla jublade, jag och Justin tittade på varandra och skrattade.
Jag drog henne intill mig och började dansa med henne sakta. Hennes hår trillade in i hennes mun hela tiden och jag kunde inte låta bli att skratta. Jag lade det till rätta bakom hennes ena öra och kysste henne. "Du är otrolig", viskade jag. "Man bli som man umgås", sade hon. Jag skrattade, "du är så dålig. Men jag älskar dig ändå." Hon log belåtet. "Tack." Jag snurrade runt henne. "Forever", sade hon. "And always", lade jag till och tryckte mina läppar mot hennes.
Kapitel 39 – rehearsal dinner
”Justin, vill du komma hit ett ögonblick?” Jag kollade över min outfit för säkert tusende gången i spegeln. Justin kom bakom mig och log. ”Vad är det älskling? Står du fortfarande och nojar över din klänning?” Jag suckade. ”Kan jag verkligen ha den? Är den inte för mycket?” Han skakade på huvudet och placerade händerna på mina höfter. ”Den är perfekt”, sade han och kysste mig på halsen. ”Säker?” Frågade jag. Han skrattade, ”sluta nu. Jag är 110 procent säker.” Jag log snett och vände mig om. ”Jag är bara så nervös”, sade jag. ”Detta är inte ens bröllopet och du är redan så nervös att du nästan svimmar.” Han skakade på huvudet. ”Du är för söt.”
Justin's perspektiv.
Jag kollade på Aubrey och log för mig själv. Om två dagar var den stora dagen. Min sanna kärlek skulle bli min fru. Jag sneglade på klockan som hängde på väggen. Jag kunde inte riktigt slita ögonen ifrån henne. ”Aubrey?” Viskade jag. Osäker på om hon skulle höra mig eller inte. Hon vände sig kvickt om. ”Ja?”
”Jag älskar dig.” Hon log, ”jag älskar dig med.”
Jag tog ut två olika kavajer från garderoben. ”Vilken ska jag ha?” Frågade jag och höll upp båda två mot Aubrey. ”Den guldiga”, flinade hon. ”Fortfarande osäker på din klänning?” Frågade jag. Hon vände bort huvudet. ”Lite.” Jag suckade. ”Aubrey, sluta. Klänningen är jätte fin och den är inte för mycket. Även om klänningen hade varit ful så hade den varit fin på dig. Du passar i allt, du är alltid vacker.” Hon kom fram till mig och kysste mig försiktigt på halsen. Jag drog henne tätare till mig och började kyssa henne intensivt på läpparna. Hon drog sig undan. ”Inte än”, sade hon med ett flin. ”Du kan inte bara göra så och sen bara gå..” Började jag, men hon hade redan hunnit ut från rummet.
Aubrey's perspektiv.
Fyra timmar senare.
Justin hade insisterat på att åka dit i en egen bil och inte med en limousine. Han parkerade sin range rover närmast stranden och kom över på min sidan för att öppna dörren till mig. ”Tack min gentleman.” Skrattade jag. Stranden var upplyst av alla lampor och ljus som var tända. Borden var uppställda i linjer, maten var framplockad på ett annat stort bord bredvid. Jag visste att stranden i Orange County var fin, men jag visste inte den var såhär fin. Justin tog mig i handen. ”Redo?” Jag nickade, ”jepp.” Han ledde mig ner till stranden där nästan alla redan stod och väntade på oss. Seth kom framspringandes till oss. ”Mamma, pappa!” Skrek han. Båda skrattade. Mina föräldrar var där, Justins föräldrar, våra vänner och till och med några vi inte kände igen.
Folket åt som galningar och när alla äntligen hade ätit upp kom min mamma upp på den lilla scenen som var där. ”Jag ville bara säga att jag är så glad att Aubrey har Justin i sitt liv. Lova att ta hand om henne förevigt, Justin.” Justin nickade, ”såklart.” Mamma såg nöjd ut. ”Justin vill även sjunga en låt för Aubrey. Välkommen upp på scenen Justin.” Jag kollade förvånat på Justin, jag visste ingenting om det här. När hade han haft tid att planera detta? Justin intog scenen och log mot mig. ”Denna låten är skriven till dig min ängel.”
Lyssna medan nedstående läses.
Kapitel 38 - airport
Människor stressade fram och tillbaka på flygplatsen, man kunde knappt urskilja ansiktena så snabbt de förflyttade sig. Ännu mindre kunde jag se ifall mamma, pappa och Seth började närma sig oss. Justin stod och höll om mig bakifrån. ”Är du nervös?” Frågade han mig och pussade mig på kinden. ”Nejdå”, log jag. ”Är du?” Jag kände att han skakade på huvudet. ”Nej, bara vettskrämd.” Jag vände mig om och log mot honom. ”Det kommer gå bra, du har ingenting att vara rädd för.” Han log och kysste mig mjukt. ”Du har rätt”, sade han. Någon hängde sig fast vid mitt ben, jag tittade ner och möttes av Seth's bruna, livliga ögon. ”Heeej!” Skrek jag glatt och slängde upp honom i min famn. Han log stort och slängde armarna runt mig. ”Mamma!” Jag skrattade glatt. ”Seth!” Justin kollade på oss och log snett. ”Ska du inte gå till pappa?” Viskade jag i Seth's öra. Han nickade och slängde sig över till Justin och kramade honom hårt.
Mammas ögon vidgades när hon kom innanför dörren i vårt hus. ”Det är verkligen... stort”, sade hon mumlandes samtidigt som hon gick längre in i huset. Jag förstod hennes förvåning, jag hade blivit exakt likadan första gången jag kom innanför dörren. Seth sprang rakt in och slängde sig på soffan som gjorde att han studsade upp nästan en meter i luften. Jag sprang skrattandes mot honom. ”Skor i soffan va?” Skojade jag. Han såg på mig oskyldigt och log sitt vanliga leende. ”Förlåt mamma”, sade han. Jag skrattade, ”det gör inget.” Jag gick ut i köket för att fixa lite kaffe och någonting att fika på. ”Är det okej med kanelbullar?” Skrek jag till mamma och pappa som ledde till följande att Seth sprang ut i köket och jublade. ”Mormor och morfar gillar också kanelbullar”, log han.
Justin's perspektiv.
Jag satt vid det stora matbordet som vi för stunden hade minskat en bra bit för att vi skulle slippa skrika runt för att höra vad vi sa till varandra. Jag reste mig upp. ”Tack älskling för fikan, nu måste jag verkligen iväg och öva.” Aubrey kollade spänt och länge på mig. ”Men ni är såklart välkomna att följa med”, lade jag till vilket fick Aubrey att le belåtet.
Vi kom in i den stora arenan som för tillfället var min övningsarena innan jag gav mig ut på believe-turnen. Jag gav dem en snabb rundtur innan jag hoppade upp på scenen. ”Ni kan sitta där på stolarna eller gå backstage, ni får själv välja”, sade jag samtidigt som Scooter slängde en mikrofon som jag fångade med ena handen. ”Jag är klar om max tre timmar.” De satte sig ner och kollade fokuserat på mig. Jag skakade om kroppen och ställde mig nerböjt och började när jag hörde introt till ”as long as you love me” spelas.
Aubrey's perspektiv.
Medan Justin hoppade fram och tillbaka på scenen, dansade och sjöng till olika låtar på den gigantiska scenen, satt Seth i mitt knä och klappade och skrek utan något avbrott. ”Är pappa bra?” Viskade jag i hans öra. Han nickade ivrigt och fortsatte skrika. Efter tre långa timmar, som på något sätt samtidigt hade gått ganska fort hoppade Justin ner från scenen. Svetten rann ner från hela honom och han kastade vatten från vattenflaskan över sig själv, som ett försök att bli svalkad.
Seth gick mellan mamma och pappa och höll de båda i handen påväg ut. Justin tog min hand och vinglade med den fram och tillbaka, han kysste mig på kinden. ”Jag älskar dig”, log han. ”Du var väldigt bra idag”, svarade jag. ”Jag längtar efter att få turnera med dig”, sade jag och kysste honom på kinden. Vi fortsatte utåt och Seth sprang bak till oss och tog oss båda i händerna. Jag och Justin kollade på varandra och log brett.
kapitel 37 - "Getting out of bed is too difficult."
Justin's perspektiv.
Jag drog med henne upp för den långa trappan. ”Vad tycker du?” Frågade jag och snurrade runt henne. ”Det är verkligen helt perfekt”, svarade hon. Jag kysste hennes läppar mjukt och klappade henne på kinden. ”Ska vi ta det?” Frågade jag henne. Hon nickade ivrigt. ”Säker på att det duger?” Frågade jag, rädd för att det inte var tillräckligt. Hon förtjänade det bästa av allt. ”We could be starving, we could be homeless, we could be broke”,sjöng hon och dansade löjligt. ”Låten är perfekt i detta tillfället. Vi hade kunnat vara hemlösa, bara du hade älskat mig. Då hade allt varit perfekt, var vi än hade varit. Huset är underbart Justin, det är mer än perfekt.” Jag vände mig mot mäklaren. ”Vi tar det”, sade jag. Hon visade mig var jag skulle skriva under och tog sedan mig i handen och tackade. ”Vi har precis köpt ett hus”, log Aubrey. ”Vårt hus”, sade jag och kysste henne.
För en gångs skull vaknade jag inte av bilar som tutade, fulla människor som trillade över saker på gatan eller gruppbråk. Istället vaknade jag av vårfåglarnas kvitter och Aubrey's varma hand mot min mage. ”Aubrey?” Viskade jag för att få reda på om hon var vaken eller inte, vilket ledde till inget svar. Jag lyfte hennes hand försiktigt och reste mig sakta ur sängen. Sovrummet var redan dekorerat exakt som vi ville ha det, flyttfirman hade kommit med alla nya möbler sent igår kväll. Resten av huset var dock inte likadant. De flesta av våra kartonger stod samlade i högar i vardagsrummet bredvid soffan som ännu inte var ihopsatt. En kaffekokare hade vi i alla fall fått upp samt melittapåsar och kaffepulver. Jag hörde Aubreys hasande steg bakom mig och vände mig om, ”godmorgon älskling”, sade jag och kysste henne. Hon log mitt i kyssen och vände sig mot kaffekokaren. ”Mmm, kaffe”, mumlade hon och satte sig trött ner på en av stolarna. ”Du är alltid lika vacker men du ser verkligen ut att behöva det”, skrattade jag. ”Tack”, log hon och slängde ner huvudet och vilade det i händerna.
Aubrey's perspektiv.
Mörkret hade precis börjat lägga sig, jag och Justin hade insisterat på att själv fixa ihop allt i huset vilket hade tagit mer tid än planerat att göra. ”Vilken tid kommer han då?” Ropade jag till Justin som kom nerrusandes från övervåningen. ”Om en halvtimme”, skrek han tillbaka. Han kom bakifrån och placerade sina händer på mina höfter och kysste mig i nacken. ”Men du behöver inte göra vid dig, det är bara Niall. Vi är bros.” Jag rynkade ögonbrynen och fnös. ”Lägg av med ditt niggah snack”, sade jag skämtsamt och slog till honom på armen. Mindre än en halvtimme senare plingade det på den stora ytterdörren. Niall hade ett stort, brett leende på läpparna och steg in i huset. ”Hej Niall”, log jag. Medveten om att detta antagligen var större än allt annat han hade varit med om. ”Hej Aubrey!” Sade han ivrigt. ”Var är Justin?” Jag log, ”jag hämtar honom.Jag sprang upp och gick in på toaletten där Justin stod iförd i endast en handduk runt nederdelen. ”Hej snygging. Niall är där nere så du får skynda dig lite.” Jag ställde mig på tå för att kyssa honom. ”Jag kommer ner alldeles strax”, sade han och drog av sig handduken för att sätta på sig underkläder. ”Okej”, fnissade jag och gick ut ur badrummet igen.
”Tja, mannen!” Skrek Justin och gjorde en speciell ”handshake” som jag inte alls förstod mig på. ”Ska vi laga lite mat?” Frågade Justin och började gå mot köket. Niall sken upp, ”absolut.”
Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi åt, Niall och Justin spelade tv-spel och jag blev ärligt talat ganska lättad när Mandy ringde och frågade om hon fick komma över.
Både Mandy och Niall hade gått hem. Både jag och Justin låg halvt döda i sängen, nära på att somna. ”Godnatt Justin”, sade jag och pussade honom på kinden. ”Godnatt shawty, jag älskar dig.” Shawty, det var längesen jag hörde det. Jag log av tanken på oss två. Turen jag hade haft att ha honom i slutändan efter allt som har hänt. ”Jag älskar dig med”, sade jag och släckte lampan.
kapitel 36 - "I'm in the studio and working, do not disturb."
Jag böjde mig fram till micken och placerade hörlurarna över öronen för säkert tusende gången idag. ”Det låter skit bra”, sade Justin innan han släppte knappen som gjorde att jag kunde göra vad han sade. Tonerna drog igång och jag koncentrerade mig för att komma in i rätt sekund. I wanna start by letting you know this, because of you my life has a purpose. You helped be who I am today, I see myself in every word you say. Jag log snett och kollade på Justin – som redan stod och log mot mig. Justin hade självklart hjälpt mig att skriva låten, vilket också fick den att bli som vår låt. Varenda ord var baserat och stämde in på oss och hur vi kände för varandra. Musiken började ta slut och sjöng sista raden. This song saved my liiife. Jag hängde av mig hörlurarna bredvid och Justin gjorde tummen upp till mig. ”Första låten klar!” Sade han, kanske till och med mer exalterad än mig. Han kom in och ställde sig bredvid mig, eftersom han var en aning längre än mig fick jag titta uppåt för att få ögonkontakt med honom. ”Nå?” Frågade han. Jag kollade förvirrat på honom. ”Nå, vad?” Frågade jag. ”Första singeln?” Frågade han glatt. Allt virvlade runt i mitt huvud och blev en stor röra. ”Är du allvarlig?” Min röst var lite ostadig och full av adrealin. ”Klart”, sade han och kysste mig. ”Vi släpper den direkt.” Jag sprang efter honom ut till datorn som fortfarande var på inspelningsläge. ”oj”, fnissade jag. Justin började klippa ihop hela låten och lade sedan ut den på hans youtube konto. ”Klart,” sade han när videon äntligen hade laddat klart och stod på 100%. Jag log mot honom, kramade om honom och sedan hoppade jag glatt tillbaka in till inspelningen.
Några timmar senare var alla i studion mer än trötta – och väldigt hungriga. Så när ringklockan plingade rusade alla fram till dörren för att få tag i pizzorna först. När kartongerna var tomma och alla låg mätta och belåtna på golvet ställde Scooter sig upp. ”Ska vi avsluta för idag?” Frågade han. Jag som knappt kunde hålla ögonen öppna blev glad över förslaget. ”Med glädje”, sade jag. Justin ställde sig och tog tag i min hand och hjälpte mig upp. ”Du har varit väldigt duktig idag älskling”, sade han och kysste mig. ”Tack.” Log jag och gick ut med Justins hand dinglandes i min. Mobilen vibererade i min ficka, jag tog försiktigt upp den och svarade. ”Aubrey”, sade jag. ”Hej gumman. Det är mamma. Jag skulle bara meddela att vi tar flyget om några dagar, vi vill ju vara i tid till övningsmiddagen och såklart bröllopet.” Jag log. ”Ni är så välkomna, då ses vi snart. Vi möter er på flygplatsen när ni landar.””Japp, då ses vi då. Pappa hälsar. Seth hälsar också, han säger att han saknar både dig och Justin.” Jag log stort av tanken på att snart få träffa Seth igen. ”Säg att vi saknar honom också. Hejdå mamma, jag älskar dig. Hälsa pappa.” Sedan lade jag på och hoppade in i bilen som stod och väntade på oss. ”Är allt bra med din mamma?” Frågade Justin och lade armen runt mig. ”Yes, Seth hälsade att han saknade oss.” Justin skrattade. ”Vår lilla älskling”, sade han och log. ”Bara vår”, sade jag och kysste honom samtidigt som bilen började köra.
Kapitel 35 - drunk
Jag ringde upp Justin direkt och bad han förklara sig. Han svamlade något ohörbart till svar. Jag slängde luren i örat på honom och slängde iväg den med ilska. Mandy räckte mig telefonen igen, ”prova igen”, sade hon. Jag satte luren mot örat men kom direkt till röstsvar. ”Justin, det är jag. Jag har sett bilden och det hade varit väldigt trevligt om du inte ignorerade mig, vilket jag anser är ganska omoget i en sådan här situation. Ring tillbaka.” Sedan avslutade jag samtalet och vände mig till de andra. ”Det är nog inte så farligt som du tror”, sade Shay. Jag glodde förvirrad på henne. ”Jag menar, han var nog bara full och Selena tog antagligen första bästa chans att få pressen att se det.” Jag nickade, ”det har du nog rätt i men det förklarar ändå inte kyssen.” Jag suckade och lade mig ner i sängen. ”Jag önskar bara att allt kunde blir bra. Alla andra får sin drömsaga, men för mig kommer bara tragedi efter tragedi.” Ashley skrattade, ”om du inte har glömt så ska du gifta dig med Justin Bieber. Det är de flesta tjejers dröm.” Jag fnissade. Ashley hade alltid varit en glädjespridare och kunde få en att le i vilken situation som helst. ”Det var i alla fall en rolig natt.” Log jag. De nickade instämmande. ”Absolut”, sade Mandy och klappade mig på axeln. ”Och du? Allt kommer ordna sig.” Jag nickade, jag vet inte ens om jag trodde på det själv men det behövde ingen annan få reda på. ”Tack”, sade jag och kramade henne.
Tjejerna hade stuckit och jag låg utsträckt på sängen med ett bultande huvud och ett brustet hjärta. Jag borde egentligen vara i full gång med städningen men tanke på att rummet skulle vara lämnat om bara några timmar. Jag satte mobilen mot örat och provade ringa Justin en sista gång men det kom fortfarande till röstsvar. Jag började plocka upp kläderna som låg utspridda på golvet och startade lite musik, det fick mig i alla fall på andra tankar ett tag.
Justin's perspektiv.
Jag provade att starta mobilen för säkert miljonte gången men batteriet var verkligen helt dött. ”Vi måste tillbaka”, sade jag till de andra med nästan panik i rösten. Alla kollade förbryllat på mig och undrade vad som hade hänt. ”Jag har ingen laddade till telefonen, batteriet är helt dött och jag liksom kysste Selena på kinden igår kväll samt att bilden är ute över hela internet och jag och Aubrey har antaligen redan sett den”, sade jag utan att andas en enda gång. ”Okej lugna dig dude, vi åker hem”, sade Chaz lugnt. Jag log, ”tack.” Bilresan kändes längre än vad den egentligen var men när jag såg skyltarna som visade att vi snart var framme gick mitt hjärta igång i högvarv. Vad skulle Aubrey säga? Jag hoppade snabbt ut ur bilen när vi stannade framför hotellet. ”Tack för en awesome kväll och natt dudes, vi ses!” Jag smällde igen dörren och skyndade mig upp för trapporna. Jag stannade utanför dörren och tog några djupa andetag för att samla mig. Sedan knackade jag försiktigt några gånger. Jag hörde hennes steg komma närmre och närmre dörren och min puls blev allt mer hög. Hon öppnade dörren klädd i endast ett par korta shorts och ett pösigt linne, hennes hår var uppsatt i en knorr på huvudet men inget spår av smink fanns. Hon var alltid lika vacker. Hennes ögon lös mot mig och ett leende lekte på hennes läppar. ”Aubrey”, suckade jag lättat.
Aubrey's perspektiv.
Där stod han. Så perfekt. Med hans perfekt formade, röda läppar och hasselnöts bruna ögon. Jag var inte långt ifrå att hoppa på honom och möta de där perfekta läpparna. Sedan kom allt tillbaka, vad han hade gjort. ”Justin”, sade jag och försökte låta så sur som möjligt. ”Snälla låt mig förklara”, sade han och visade med blicken att han ville komma in. Jag öppnade dörren på gavel och lät honom stiga in. ”Det är inte som du tror”, suckade han och satte mig på sängen. ”Du kysste henne på kinden Justin, endast några dagar innan vi ska gifta oss!””Jag var full”, sade han snabbt och enkelt. Jag fnös. ”Som om det skulle förklara någonting.””Sätt dig här”, sade han och klappade på sängen bredvid honom. Jag tvekade men gick till sist och satte mig bredvid honom. ”Aubrey, jag var full. Jag har ingen annan förklaring. Jag visste inte vad jag gjorde. Jag vet att det inte är ett undantag men det är bara så det är. Det är dig jag älskar, det är dig jag vill spendera resten av mitt liv med – inte Selena.” Han klappade mig vaksamt på kinden. Jag kunde inte låta bli att ge med mig och provade istället på ett leende. ”Du är alltid vacker, men jag måste säga att det där leendet verkligen klär dig”, sade han och log snett. Jag slog till honom på axeln. ”Tönt.” Han drog mig tätare intill sig. ”Älskling.” Sade han och tog mitt huvud mellan hans händer och kysste mig passionerat. ”Jag älskar dig”, sade han. ”Jag älskar dig med... och därför ska du hjälpa mig att städa”, sade jag och reste mig upp. Jag slängde ett par byxor till honom. ”Det är bara till att börja”, log jag. ”Du är ett monster”, sade han med ett butter min. ”Jag vet”, sade jag och lade armarna om honom och kysste honom igen.
kapitel 34 - bachelor and bachelorette party
"Måste jag?" Justin höll fast mig med händerna på min midja och huvudet lutat mot min axel. "Ja", sade jag och puttade honom vidare ut genom dörren. "Jag vill inte ens ha en svensexa." Jag skrattade åt honom, "vi ses i morgon igen. Ha nu kul med dina killkompisar. Om du umgås mer med mig, så kommer du bli.... ja, mig." Han log snett. "Skulle det vara negativt?" Frågade han och kysste mig. Jag kysste tillbaka honom. "Jag vill helst inte vara tillsammans med mig själv", sade jag och drog bort mina läppar från hans. "Okej, okej, jag ska gå." Jag log, "tack." Han hängde sin väska på ryggen och började gå. "Jag älskar dig!" Skrek jag efter han.
Jag lirkade upp mobilen ur fickan. "Okej, han är borta. Ni kan komma", Mandy var på andra änden av linjen och gjorde något av sina konstiga men roliga ljud som en signal att uppdraget var slutfört.
Mindre än en timme senare kom Mandy in genom dörren. "Var är de andra?" Frågade jag. "De kommer snart", svarade hon. Jag var lite nervös. Detta var första gången Mandy skulle träffa mina gamla klasskompisar. Troian, Shay och Ashley. Jag var även nervös eftersom jag inte hade träffat dom en enda gång sen avslutningen. "Så, du har träffat dom?" Frågade jag. Mandy nickade ivrigt samtidigt som hon lade upp flera olika outfits på sängen. "Nå?" Frågade jag. Hon vände sig mot mig, "de är jätte trevliga alla tre", svarade hon. "Men guuuud vad Troian är lång!" Jag fnissade, "det menar du inte." Höga knackningar hördes på dörren och jag hoppade fram glatt och öppnade. Jag möttes av en stor gruppkram. "Åh Aubrey, du anar inte hur mycket vi har saknat dig!" Jag kollade på dom, "inte lika mycket som jag har saknat er."
"Aubrey, du ska välja outfit." Jag kollade fram och tillbaka på de outfits Mandy hade radat upp om och om igen. "Hmm, jag tar den svarta där." Mandy log belåtet, "bra val."
Vi alla hade bytt om till våra bikins och satt samlade i jaccuzin på hotellets spa. "Så Aubrey, hur känns det att du snart ska gifta sig?" Troian satt mitt emot mig och kollade intensivt och väntade på ett svar. "Det känns underbart. Eller jag är ju nervös, men Justin gör allt så mycket bättre." Tjejerna stämde in på ett långt "awwww"
Jag skrattade högt och lutade mig tillbaka. Mandy kom ner i poolen med ett stort fat med drinkar. "Okej, nu skålar vi för Aubrey och Justin!" Alla höjde glasen i luften och slog dom mot varandra. "Skål!"
Justins perspektiv.
Så fort jag hade kommit ut ur hotellets dörr hade Chaz, Christian och Nolan dragit in mig i en svart limousin. Nu var vi på väg till... något. Jag visste inte ens var vi skulle. "Var ska vi?" Frågade jag tusende gången. "Överraskning", sade Chaz. "Vill du ha lite champange?" Lade Nolan till. Jag skakade på huvudet. "Nej tack."
Las Vegas skyltarna var så stora att de inte gick att missa. "Las Vegas?" Frågade jag. Chaz log stolt. "Kom igen dude, det är Las Vegas. Vilket ställe är bättre att spendera sin svensexa än Las Vegas?" Jag ryckte på axlarna, "hos Aubrey." Alla tre suckade. "Kom igen Justin, du kan inte spendera all din tid med henne. Glöm inte oss." Jag log, "Okej då, förlåt. Las Vegas baby!" De skrattade, "så ska det se ut", sade Chaz.
Vi checkade in på ett hotell och bytade om. Sedan gav vi oss ut i den stora staden. "Vad vill du göra först? Spela, dricka, äta?" Jag nickade beslutet på huvudet, "äta!" Vi hittade en fin resturang och beställde in varsin stor rätt.
Vi hittade en av Las Vegas största uteklubbar. Stället var helt överfullt med folk och musiken dånade så högt att den måste höras flera mil bort. "Hej, Justin." Alla fyra vände sig om och vi möttes av Selenas flin. "Selena", suckade jag trött. "Kom igen Justin, du sade att vi fortfarande skulle vara vänner när du dumpade mig för... Aubrey."
"Ja, men lite har ändrats sen dess. Tycker du inte det?" Selena flinade. "Kom igen."
Aubreys perspektiv.
"Nej, detta börjar bli tråkigt. Vad sägs som att hitta ett nice ställe och hänga på resten av kvällen?" Frågade Mandy. Alla vi andra höll med och gjorde snabbt i ordning oss på rummet. Vi gav oss ut i stan och hittade ett ställe. "Kom igen, nu festar vi!" Skrek Ashley. Vi sprang in och beställde in varsin snaps. "Skål!" Skrek vi och drack den på tre. Vi dansade tills fötterna ömmade och drack tills vi var helt yra. När klockan började närma sig morgon begav vi oss hem till hotellet igen.
När vi vaknade på morgonen låg alla ihopträngda i dubbelsängen på rummet. Jag skakade till allihopa. "Hallå, vakna." De öppnade yrvaket sina ögon. Allas smink var utkletat och festkläderna var fortfarande kvar. "Hur mår alla?" Mandy sprang in på toan och spydde. Det svarade antagligen på min fråga. "Ja... samma här", sade jag. "Kommer ni ihåg något överhuvudtaget?" Frågade Troian. Alla skakade på huvudet. "Små delar, men inte mycket", sade jag. Jag öppnade locket på min laptop och fick se internet fullt med en bild där Justin kysser Selena på kinden. Snälla, inte bara några dagar innan vårt bröllop. Alla andra kastade sig mot datorn och kollade över min axel på bilden. Great, tänkte jag.
kapitel 33 - let's try again
kapitel 32 - Everything's gonna be alright
kapitel 31 - "Hi mom, hi dad."
Han såg verkligen förvånad ut. "Det är inte för mycket va?" Han kollade på mig och log leendet som jag älskade så mycket, "kanske lite. Men det gör inget. Det är ändå fantastiskt. Och bara jag får spendera kvällen med dig så är det perfekt." Jag kysste honom, "vad bra."
"Tack, det är verkligen perfekt. Jag älskar dig så mycket min underbara prinsessa." Jag fnissade, "jag älskar dig med, min prins." Jag sa det sista med lite krydda i rösten. Han skrattade och lade armarna runt mina axlar och gick in.
Vi dansade i rytm till musiken och Justin höll mig tätt intill sig när en lugnare låt kom igång. Jag kollade runt och nästan alla hade någon att dansa med, förutom några som stod vid bålen och drack. Min blick fastade fort på någon jag kände igen. Logan. Vad gjorde han här och vem han bjudit honom?
kapitel 30 - birthday boy
"Inte jag i heller."
"Du är det bästa som har hänt mig, Aubrey. Jag älskar dig." Han lutade mig ner och kysste mig mjukt.
Justins perspektiv.
"Happy birthday to you! Happy birthday to you! Happy birthday dear Justin, happy birthday to you!" Jag hörde de höga, lite falska tonerna flera meter innan dem passerade tröskeln in till rummet. Aubrey - den enda av dem som faktiskt kunde sjunga, gick längst fram och höll i en tårta som var full med jordgubbar och grädde. Hennes hår var rufsigt och hon hade fortfarande pjymasen på. Jag log snett åt henne, "godmorgon." Jag reste mig i en sittande ställning och puffade till kudden bakom mig. Mandy, mamma, pappa, Jazzy, Jaxon, Chaz och Nolan kom tätt bakom Aubrey och alla samlades runt om mig i väntan på att jag skulle blåsa ut ljusen och önska mig något. Jag tog in luft i mina lungor för att sedan blåsa ut men blev avbröten mitt i allt. "Förlåt för att jag är sen!" Carly kom inspringandes i rummet med en liten paket i handen. Carly. Min första artist som jag har signat. Det kändes ganska stort. "Hur många bjöd du?" Frågade jag och kollade menande på Aubrey. Hon ryckte på axlarna, "vänta bara tills ikväll."
Jag blåste ut ljusen och önskade att jag skulle få ha det så jag har nu, i resten av mitt liv. Allting var perfekt, jag behövde inget annat.
"Tänk att du fyller arton!" Sade Aubrey och hoppade på mig. Jag kysste henne mjukt och kunde känna de andras blickar brännas. "Jazzy också." Både jag och Aubrey kollade på henne och skrattade. Vi slängde oss på henne och pussade henne över hela huvudet. Jag kollade på Aubrey och jag visste att samma sak som passerade min hjärna också passerade hennes - seth. Det hade gått flera månader, han var antaligen stor och hade förmodligen inget minne av oss.
Aubreys perspektiv.
Justins leende försvann och jag förstod att det enda som fanns i hans huvud just nu var Seth. Jag kysste honom ömt på läpparna och log. "Det kommer ordna sig." Han log tillbaka och nickade.
"Tack hörrni, detta var verkligen fint." Sade han och kollade runt på de andra i rummet, som nickade tillbaka och log.
"Har du inte några intervjuer att ta hand om idag?" Scooter kom in i rummet och klappade Justin på axeln.
"Grattis på föddelsedagen, bro." Justin log mot honom, "tack mannen."
"Nej, men seriöst. Justin, du och Carly ska på intervju snart. Upp och klä på dig!"
Justin studsade upp ur sängen och in på toaletten, jag hörde hur vattnet från duschen började rinna och fem minuter senare var han ute igen, påklädd och allt. "Färdig!" Sade han.
Jag gick fram till honom, kysste honom lätt och kände en droppe falla ner på läppen. "Nu ska jag fixa din present." Sade jag. "Vi ses senare." Jag gick ut med lätta steg från hotellrummet.
Hissen stod som klar och redo för mig, jag steg in och tryckte på knappen som tog mig till receptionen och utgången. Precis innan dörrarna hann stängas igen blockerade en fot dom från att stängas. "Förlåt." Ursäktade han sig och gick in och ställde sig bredvid mig. Jag lade genast märke till hans blonda lockar och grön/bruna ögon. "Ingen fara." Log jag.
Jag märkte hur han sneglade på mig och log snett, "du är väldigt vacker." Jag kollade på honom och rodnade lite, "tack." Han harklade sig, "får man be om ditt nummer, eller kanske en dejt?" Jag tog upp handen och viftade på fingret, "tyvärr, jag är förlovad." Han kollade ner och rodnade, "Ojdå, förlåt. Då får jag gratulera. Vem är den lyckliga?" Jag skrattade till, "Justin Bieber." Jag såg hur hans ögon vidgades, "Justin Bieber?!"
Jag nickade, "det är den reaktionen jag brukar få..."
"Det var inte så jag menade. Det var bara en förvåning." Jag nickade, "jag förstår."
Hissdörrarna öppnades och jag såg receptionen framför mig, "det var trevligt att träffa dig." Sade han när jag var på väg ut. "Detsamma." Sade jag. "Ska du inte ut?" Han skakade på huvudet, "jag såg dig där ute och ville bara åka med dig." Jag fnissade, "hejdå." Han log, "Jag är Logan förresten."
"Aubrey." Sade jag innan dörrarna stängdes och hissen åkte upp igen.
Solen sprack fram genom molnen som täckte himmeln och värmde min rygg. Första mars, nu borde väl ändå våren komma sakta men säkert. Vi hade flugit till till London från Atlanta över natten. Det var mycket resande hela tiden men nu kunde vi äntligen stanna här till sommaren i alla fall.
Affärerna var så många att jag inte visste vilken jag skulle gå in i för att välja en present till Justin. Mobilen vibererade i min ficka, jag fiskade upp den och såg Alfredos namn på skärmen. "Aubrey." Svarade jag.
"Det är Alfredo, jag håller på att fixa inför festen nu. Vill du ha vanliga lampor eller färgade?" Jag funderade, "ehm, vanliga blir bra."
"Okej, vi ses sen!" Jag hörde klicket och lade ner mobilen i fickan igen och svängde in i en klockbutik. Justin hade alltid viljat ha en riktigt rolex klocka.
Justin's perspektiv.
"Så Justin, det är din artonårsdag. Hur har du planerat att fira den?" Jag bet mig i läppen, "Jag vet faktiskt inte. Aubrey har planerat det hela. Så jag får se vad hon hittar på."
Ruby, intervjuaren - log, "allt går bra mellan er vad jag förstår." Jag nickade ivrigt. "Väldigt bra."
"Det glädjer mig. Du har ett nytt album på gång också, believe, vad kan vi förvänta oss av det?"
Jag log, glad över att äntligen få prata lite jobb istället. "Det är väldigt annorlunda om man jämför med mina tidigare album. Mer vuxen musik liksom. Men jag vill absolut inte tappa mina yngre fans, och jag hoppas att jag lyckas göra musik som både yngre och lite äldre kan lyssna på." Sade jag och tog en klunk från vattnet på bordet för att få bort den torra känslan i halsen.
"Det låter bra. Jag ser fram emot att få höra det. Tack för att du kom Justin. Jag hoppas vi ses snart igen." Jag reste mig och kramade om henne. "Ha det bra! Tack till er som har tittat, jag älskar er. Beliebers äger!" Sade jag och slängde en slängkyss mot publiken och kamerorna.
Jag skyndade mig ut och möttes av Scooter och Usher som stod utanför och väntade. "Vi måste skynda oss. Du ska vara... ja, någonstans om en timme!" Sade Scooter.
Jag skyndade mig tillbaka till hotellet och in i duschen - igen. När jag kom ut hade någon lagt fram en svart skjorta och mörka jeans på sängen. Jag kollade undrande runt i rummet och sprack upp i ett leende när jag såg Ryan komma in genom dörren. "Ryan!" Sade jag och sprang fram och kramade honom. "Grattis!" Sa han och log. "Ligger du bakom detta?" Frågade jag och pekade på kläderna på sängen. "Ey, bara för jag inte jobbar åt dig längre betyder inte att jag inte vet vad du ska ha på dig!" Jag log, "jag har verkligen saknat dig."
"Jag har saknat dig med, men nu måste du gå och göra ve dig!" Jag nickade och tog kläderna från sängen och gick in på toaletten igen. Jag tog på mig kläderna och gjorde ve håret lite snyggt och stående.
Jag hoppade in i limousinen som skulle ta mig till var det nu var jag skulle. Efter ca en kvart stannade den och chauffören hoppade ut och öppnade dörren till mig. "Tack." Sade jag och log. Jag hade förväntat mig en liten fest, med mina närmsta vänner och familj. Men istället lös flera tusen lampor till en utefest. Aubrey kom emot mig, "Grattis älskling!" Sade hon och kysste mig. "Wow... detta är otroligt. Har du fixat detta?" Hon nickade, "jag och Alfredo. Några av dina beliebers hjälpte till också. Jag bjöd några, hoppas inte det gjort något." Jag skakade på huvudet och log, fortfarande förvånad. "Absolut inte."
Aubrey's perspektiv.
Han såg verkligen förvånad ut. "Det är inte för mycket va?" Han kollade på mig och log leendet som jag älskade så mycket, "kanske lite. Men det gör inget. Det är ändå fantastiskt. Och bara jag får spendera kvällen med dig så är det perfekt." Jag kysste honom, "vad bra."
"Tack, det är verkligen perfekt. Jag älskar dig så mycket min underbara prinsessa." Jag fnissade, "jag älskar dig med, min prins." Jag sa det sista med lite krydda i rösten. Han skrattade och lade armarna runt mina axlar och gick in.
Vi dansade i rytm till musiken och Justin höll mig tätt intill sig när en lugnare låt kom igång. Jag kollade runt och nästan alla hade någon att dansa med, förutom några som stod vid bålen och drack. Min blick fastade fort på någon jag kände igen. Logan. Vad gjorde han här och vem han bjudit honom?
FÖRLÅT! Jag vet att jag har varit urdålig på att uppdatera! Men det blir bättre nu, så komentera! :)
kapitel 29 - valentine's day.
Han skrattade och kysste mig, "jag älskar dig, det vet du va?"
"Jag älskar dig med."
"Så vad vill du åka först?"
Jag funderade lite, "jaws." Han skrattade lite smått, "jag trodde du var rädd för hajar."
"Ja, men man måste väl komma över sin skräck någon gång?" Han ryckte på axlarna, "antar det."
Vi gick emot 'jaws' åkturen. Den orginella hajen skulle tydligen komma upp och få en vettskrämd. Men sålänge jag hade Justin vid min sida skulle allt gå bra.
Vi satte oss i en av vagnarna och jag tog Justin i handen. Han kysste mig, "du är det bästa jag har." Sade han och log.
"du har kommit till Justins röstbrevlåda. Jag kan tyvärr inte ta ditt samal just nu men lämna ett meddelande efter pipet så ringder jag upp! Piip."
"Röstbrevlådan igen." Sade jag och slängde ifrån mig mobilen. "Han kommer nog snart." Sade Mandy.
Jag suckade och kollade surt på henne, "han skulle vara tillbaka från henne för en timme sen."
"Vem?" Jag himlade med ögonen, "flickan som hade cancer och ville träffa honom." Mandy satte sig bredvid mig på sängen. "Då är det ju för en god orsak." Jag nickade, "jag vet."
Hon klappade mig på knäet, "kom igen nu Aubrey. Det är alla hjärtans dag. Justin skulle aldrig glömma det." Jag skakade på huvudet, "du har antagligen rätt. Men jag är inte säker, han har haft så mycket att tänka på, på sistonde."
"Jag är väldigt sugen på choklad." Sade Mandy. Jag nickade instämmande, "jag bjuder!" Jag sprang fort ner till supermarket som låg precis vid Justins lägenhet i Atlanta. Snön hade äntligen börjat smälta bort och man kunde se gräset sticka fram ur isklumparna vid vägskanterna.
Mobilen började viberera i fickan men till min besvikelse så var det bara alarmet som jag hade glömt att stänga av.
Jag fick med mig två chokladkartonger med mig ut ur butiken och kunde se Mandy stå och vifta glatt med händerna i fönstret. Justin hade flygt hit henne från London när han började spela in en ny skiva, igen. Och de var verkligen roligt att umgås med min vän som omväxling.
Mandy störtade emot mig när jag kom innanför dörren och drog chokladkartongerna ifrån mig. "Har han ringt?" Jag skakade på huvudet, "inte ännu." Hon hoppade upp i soffan, "film?" Jag drog en av kartongerna till mig, "ingen romantisk bara." Hon skrattade till, "norbit?" Jag nickade, "perfekt."
När filmen var slut låg både jag och Mandy helt tomma i soffan efter allt skratt. "Lika rolig varje gång." Sade jag och stängde av tv;n. "Aubrey, din telefon ringder."
"Äh det är säkert bara det jobbiga alarmet igen." Hon skakade på huvudet och räckte fram mobilen till mig. "Det är Justin." Jag märkte hur jag sprack upp i ett leende och tog telefonen direkt. "Hej." Jag kunde höra glädjen i hans röst, "hej älskling. Förlåt att jag inte har svarat men jag har fixat med en sak hela dagen."
"Jaså, vadå?" Han skrattade till tyst, det var det skrattet jag älskade så mycket. "Det får du se."
"Jag trodde du hade varit med den lilla flickan?"
"Jag hinner med många saker på en dag." Jag skrattade, "okejdå."
"Vet du var resturangen tu es belle ligger?"
"Ja."
"Möt mig där klockan sju. Och du? Ta på dig något fint." Jag lade på och hoppade ut i vardagsrummet till Mandy igen. "Vad sa han?" Jag log stort, "jag ska möta honom på någon resurang klockan sju. Han ville jag skulle ta på mig något fint men jag har verkligen ingenting!"
"Ta den röda klänningen." Jag log, "tack."
"Inga problem."
Jag sprang in i mitt och justins sovrum och drog ut den röda klänningen ur garderoben. Jag gjorde ve mig på ungefär tjugo minuter som vanligt. "Okej, hejdå Mandy. Jag sticker nu."
"Ha det så roligt!"
Det var en bit ner till resurangen så jag ringde efter en taxi. "Var ska du min sköna?" Frågade taxichauffören. "Resturang tu es belle." Log jag. "Den har stängt ikväll." Jag kollade förvånat på honom, "va?"
"Den har alltid stängt på alla hjärtans dag." Jag viftade med händerna, "kör mig dit ändå."
"Som du vill."
Taxin guppade på vägarna och jag kunde äntligen se resturangen inom synhåll.
Jag sög verkligen på att gå i klackar och snubblade rakt in i Justin famn. Jag kollade upp och möttes av hans stora leende. "Alltid lika klumpig." Jag suckade med ett leende, "jag vet." Han log, "men det är en av orsakerna till varför jag älskar dig." Han kysste mig passionerat, "ska vi gå in?"
"Vänta." Sade jag. "Taxichauffören sade att de har stängt idag." Han log, "det har dem." Jag rynkade på ögonbrynen, Jusin tog min hand och ledde mig in. "Jag hyrde stället för bara dig och mig. Vi har till och med egen kock." När jag kom innanför dörren möttes jag av flera smålampor som lös upp hela stället, golvet var fullt med rosor och ett runt bord i mitten av rummet var täckt med rosenblad och var dukat för två. "Glad alla hjärtans dag." Jag vände mig mot honom och kysste honom, "jag älskar dig." Sade jag. "Jag älskar dig med."
"Redo för mat?" Jag nickade, "absolut." Han drog ut stolen till mig, "tack herrn." Han skrattade och flyttade sin stol närmre min. "Du är väldigt vacker ikväll."
"Du ser inte så illa ut du heller." Sade jag. "Får jag be om en dans före maten?" Sade han och sällde sig upp och böjde sig lite och höll fram handen. "Visst." Sade jag och tog hans hand.
lyssna medan nedstående läses.
Justin tog mig i sina armar och dansade med min sakta fram och tillbaka. Jag försökte hänga med i hans rörelser men tyvärr var jag inte en så bra dansare. "Tänk, om exakt ett år på denna dagen så kommer vi vara gifta." Han log sitt sneda leende, "jag kan knappt vänta."
"Inte jag i heller."
"Du är det bästa som har hänt mig, Aubrey. Jag älskar dig." Han lutade mig ner och kysste mig mjukt.
Komentera.
kapitel 28 - you are everything to me, my whole world.
Jag hörde Justins panikslagna röst, "Aubrey!" Jag öppnade sakta ögonen och fick se Justin sitta vid huk bredvid mig. Han ögon var fulla med tårar och jag log, "det är ingen fara." Sade jag. "Jag mår bra."
Han pustade ut, "du måste till sjukhuset." Jag nickade, "ja, okej."
Justins nya bil körde som en raket, bokstavligen. Jag halvlåg i framsätet och vi var framme på sjukhuset på nolltid. Jag lutade mig mot Justins axel när han hjälpte mig in, sköterskorna kom och frågade vad vi behövde hjälp med.
"Hon trillade på isen och slog i huvudet."
"Hade hon hjälm?" Frågade sköterskan.
"Eh, nej." Sa Justin. Jag såg på hans ansiktsuttryck att han kände sig skyldig att jag inte hade haft hjälm. Och sköterskan kollade kollade anklagande på oss. "Okej, följ med in här så ska vi kolla till dig." Sköterskan ledde oss in i ett litet rum.
Hon lös med en liten lampa i mina ögon och tryckte mig på huvudet. "Mår du illa, känner du dig yr?" Jag nickade, "lite." Hon släckte den lilla ficklampan och kollade först på mig och sen Justin. "Du har en lätt hjärnskakning. Bara vila så kommer det gå över." Justin skakade hennes hand, "tack." Sade han och log tacksamt.
Justin tog min hand när vi gick ut ur sjukhuset, "jag är så glad att du är okej." Sade han. Jag log, "jag med."
Vi satte oss i bilen och körde vidare, "vad vill du göra?" frågade han. "Har du ingenting du behöver göra, konsert eller något?"
Han skakade på huvudet, "jag är bara din." Han skrattade lite. "Okej", sade jag. "Då vill jag åka till något tivoli."
"Du skulle vila." Jag skrattade, "Skiter jag i." Han skrattade med mig, "okejdå."
Vi åkte och sade hejdå till Justins familj och sedan tog vi flygplanet till Los Angeles. "Varför just LA?" Frågade jag.
"Vi ska till universal studios." Jag spärrade upp ögonen, "allvarligt?!" Han nickade.
Jag slängde mig på honom och kysste honom, "åh, du är bäst!" Sade jag.
Han log lite snett och blinkade med ena ögat, "jag vet."
Så fort man såg skylten in till univeral studios blev man helt tagen, och det var bara skylten tänkte jag.
Kön var super lång, men när biljettintagarna såg att Justin var där fick vi såklart gå före alla andra. Justin tvekade ett tag, jag visste att han inte gillade att alla behandlade han som om han var mer speciell än andra människor. Men jag drog i hans arm, "kom igen, bara denna gången." bad jag.
Han nickade och gick med på det. Dem ville bjuda oss in men justin vägrade och betalade för oss ändå.
Jag trodde att skylten var stor och fantastisk, när jag kom in och såg allt höll jag på att tappa andan.
Jag tog upp mobilen ur fickan för att ta en snabb bild. "Justin, detta är fantastiskt." Han skrattade tyst, "ja."
Jag passade på att gå in och kolla facebook och olika bloggar. Justin kollade på min mobil och suckade när han såg att jag var inne och kollade glee nyheter. Han visste att jag var helt beroende av det, jag hade tvingat han och se det men han gillade också det. Även fast han hade svårt att erkänna det ibland.
"JAAAAA!" Jag hoppade upp i luften och skrek. Justin vände sig förvånat om och kollade på mig som om jag var knäpp. "Vad är det?" Frågade han. Jag hoppade upp i hans famn och kramade honom. "Vad är det?" frågade han igen. "Där ska komma en säsong fyra av glee!" sa jag, "med nästan alla dom gamla skådespelarna!"
Han kollade på mig och skakade på huvudet, "blev du så glad för det?" Skrattade han.
Jag sneade honom lite, "Justin, det är glee."
Han skrattade och kysste mig, "jag älskar dig, det vet du va?"
"Jag älskar dig med."
"Så vad vill du åka först?"
Jag funderade lite, "jaws." Han skrattade lite smått, "jag trodde du var rädd för hajar."
"Ja, men man måste väl komma över sin skräck någon gång?" Han ryckte på axlarna, "antar det."
Vi gick emot 'jaws' åkturen. Den orginella hajen skulle tydligen komma upp och få en vettskrämd. Men sålänge jag hade Justin vid min sida skulle allt gå bra.
Vi satte oss i en av vagnarna och jag tog Justin i handen. Han kysste mig, "du är det bästa jag har." Sade han och log.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Okej, komentera på nu! Jag funderade på att stänga ner denna novellen, men har ändrat mig. Jag ska i alla fall skriva klart den! Sen får vi se hur lång den blir. Jag ska även börja på en annan novell, dock inte om Justin. Men jag tror jag kan skriva två stycken samtidigt! ;) Men kom igen, komentera på så blir det mer och längre!
kapitel 27 - Proud Canadian
Jag kollade på klockan på mobilen, FAN hon var bara några sekunder i tolv. "dude, jag måste gå. Hon är snart tolv, jag måste kyssa Aubrey, du vet."
Aubrey's perspektiv.
kapitel 26 - new year's eve
Aubrey's perspektiv.
Justin's perspektiv.
Jag kollade på klockan på mobilen, FAN hon var bara några sekunder i tolv. "dude, jag måste gå. Hon är snart tolv, jag måste kyssa Aubrey, du vet."
Aubrey's perspektiv.
.............................................................................................................................
Inga komentarer? Kom igen nu, jag vet att ni kan! Jag blir överlycklig när ni komenterar så kom igen! Puss på er ♥
