kapitel 30 - birthday boy

previous; Justin tog mig i sina armar och dansade med min sakta fram och tillbaka. Jag försökte hänga med i hans rörelser men tyvärr var jag inte en så bra dansare. "Tänk, om exakt ett år på denna dagen så kommer vi vara gifta." Han log sitt sneda leende, "jag kan knappt vänta."
"Inte jag i heller."
"Du är det bästa som har hänt mig, Aubrey. Jag älskar dig." Han lutade mig ner och kysste mig mjukt.



Justins perspektiv.

"Happy birthday to you! Happy birthday to you! Happy birthday dear Justin, happy birthday to you!" Jag hörde de höga, lite falska tonerna flera meter innan dem passerade tröskeln in till rummet. Aubrey - den enda av dem som faktiskt kunde sjunga, gick längst fram och höll i en tårta som var full med jordgubbar och grädde. Hennes hår var rufsigt och hon hade fortfarande pjymasen på. Jag log snett åt henne, "godmorgon." Jag reste mig i en sittande ställning och puffade till kudden bakom mig. Mandy, mamma, pappa, Jazzy, Jaxon, Chaz och Nolan kom tätt bakom Aubrey och alla samlades runt om mig i väntan på att jag skulle blåsa ut ljusen och önska mig något. Jag tog in luft i mina lungor för att sedan blåsa ut men blev avbröten mitt i allt. "Förlåt för att jag är sen!" Carly kom inspringandes i rummet med en liten paket i handen. Carly. Min första artist som jag har signat. Det kändes ganska stort. "Hur många bjöd du?" Frågade jag och kollade menande på Aubrey. Hon ryckte på axlarna, "vänta bara tills ikväll."
Jag blåste ut ljusen och önskade att jag skulle få ha det så jag har nu, i resten av mitt liv. Allting var perfekt, jag behövde inget annat.
"Tänk att du fyller arton!" Sade Aubrey och hoppade på mig. Jag kysste henne mjukt och kunde känna de andras blickar brännas. "Jazzy också." Både jag och Aubrey kollade på henne och skrattade. Vi slängde oss på henne och pussade henne över hela huvudet. Jag kollade på Aubrey och jag visste att samma sak som passerade min hjärna också passerade hennes - seth. Det hade gått flera månader, han var antaligen stor och hade förmodligen inget minne av oss.

Aubreys perspektiv.
Justins leende försvann och jag förstod att det enda som fanns i hans huvud just nu var Seth. Jag kysste honom ömt på läpparna och log. "Det kommer ordna sig." Han log tillbaka och nickade.
"Tack hörrni, detta var verkligen fint." Sade han och kollade runt på de andra i rummet, som nickade tillbaka och log.
"Har du inte några intervjuer att ta hand om idag?" Scooter kom in i rummet och klappade Justin på axeln.
"Grattis på föddelsedagen, bro." Justin log mot honom, "tack mannen."
"Nej, men seriöst. Justin, du och Carly ska på intervju snart. Upp och klä på dig!"
Justin studsade upp ur sängen och in på toaletten, jag hörde hur vattnet från duschen började rinna och fem minuter senare var han ute igen, påklädd och allt. "Färdig!" Sade han.
Jag gick fram till honom, kysste honom lätt och kände en droppe falla ner på läppen. "Nu ska jag fixa din present." Sade jag. "Vi ses senare." Jag gick ut med lätta steg från hotellrummet. 
Hissen stod som klar och redo för mig, jag steg in och tryckte på knappen som tog mig till receptionen och utgången. Precis innan dörrarna hann stängas igen blockerade en fot dom från att stängas. "Förlåt." Ursäktade han sig och gick in och ställde sig bredvid mig. Jag lade genast märke till hans blonda lockar och grön/bruna ögon. "Ingen fara." Log jag. 
Jag märkte hur han sneglade på mig och log snett, "du är väldigt vacker." Jag kollade på honom och rodnade lite, "tack." Han harklade sig, "får man be om ditt nummer, eller kanske en dejt?" Jag tog upp handen och viftade på fingret, "tyvärr, jag är förlovad." Han kollade ner och rodnade, "Ojdå, förlåt. Då får jag gratulera. Vem är den lyckliga?" Jag skrattade till, "Justin Bieber." Jag såg hur hans ögon vidgades, "Justin Bieber?!"  
Jag nickade, "det är den reaktionen jag brukar få..." 
"Det var inte så jag menade. Det var bara en förvåning." Jag nickade, "jag förstår." 
Hissdörrarna öppnades och jag såg receptionen framför mig, "det var trevligt att träffa dig." Sade han när jag var på väg ut. "Detsamma." Sade jag. "Ska du inte ut?" Han skakade på huvudet, "jag såg dig där ute och ville bara åka med dig." Jag fnissade, "hejdå." Han log, "Jag är Logan förresten." 
"Aubrey." Sade jag innan dörrarna stängdes och hissen åkte upp igen. 

Solen sprack fram genom molnen som täckte himmeln och värmde min rygg. Första mars, nu borde väl ändå våren komma sakta men säkert. Vi hade flugit till till London från Atlanta över natten. Det var mycket resande hela tiden men nu kunde vi äntligen stanna här till sommaren i alla fall.
Affärerna var så många att jag inte visste vilken jag skulle gå in i för att välja en present till Justin. Mobilen vibererade i min ficka, jag fiskade upp den och såg Alfredos namn på skärmen. "Aubrey." Svarade jag.  
"Det är Alfredo, jag håller på att fixa inför festen nu. Vill du ha vanliga lampor eller färgade?" Jag funderade, "ehm, vanliga blir bra."
"Okej, vi ses sen!" Jag hörde klicket och lade ner mobilen i fickan igen och svängde in i en klockbutik. Justin hade alltid viljat ha en riktigt rolex klocka.

Justin's perspektiv.
"Så Justin, det är din artonårsdag. Hur har du planerat att fira den?" Jag bet mig i läppen, "Jag vet faktiskt inte. Aubrey har planerat det hela. Så jag får se vad hon hittar på." 
Ruby, intervjuaren -  log, "allt går bra mellan er vad jag förstår." Jag nickade ivrigt. "Väldigt bra."
"Det glädjer mig. Du har ett nytt album på gång också, believe, vad kan vi förvänta oss av det?"
Jag log, glad över att äntligen få prata lite jobb istället. "Det är väldigt annorlunda om man jämför med mina tidigare album. Mer vuxen musik liksom. Men jag vill absolut inte tappa mina yngre fans, och jag hoppas att jag lyckas göra musik som både yngre och lite äldre kan lyssna på." Sade jag och tog en klunk från vattnet på bordet för att få bort den torra känslan i halsen.
"Det låter bra. Jag ser fram emot att få höra det. Tack för att du kom Justin. Jag hoppas vi ses snart igen." Jag reste mig och kramade om henne. "Ha det bra! Tack till er som har tittat, jag älskar er. Beliebers äger!" Sade jag och slängde en slängkyss mot publiken och kamerorna.
Jag skyndade mig ut och möttes av Scooter och Usher som stod utanför och väntade. "Vi måste skynda oss. Du ska vara... ja, någonstans om en timme!" Sade Scooter.
Jag skyndade mig tillbaka till hotellet och in i duschen - igen. När jag kom ut hade någon lagt fram en svart skjorta och mörka jeans på sängen. Jag kollade undrande runt i rummet och sprack upp i ett leende när jag såg Ryan komma in genom dörren. "Ryan!" Sade jag och sprang fram och kramade honom. "Grattis!" Sa han och log. "Ligger du bakom detta?" Frågade jag och pekade på kläderna på sängen. "Ey, bara för jag inte jobbar åt dig längre betyder inte att jag inte vet vad du ska ha på dig!" Jag log, "jag har verkligen saknat dig."
"Jag har saknat dig med, men nu måste du gå och göra ve dig!" Jag nickade och tog kläderna från sängen och gick in på toaletten igen. Jag tog på mig kläderna och gjorde ve håret lite snyggt och stående.

Jag hoppade in i limousinen som skulle ta mig till var det nu var jag skulle. Efter ca en kvart stannade den och chauffören hoppade ut och öppnade dörren till mig. "Tack." Sade jag och log. Jag hade förväntat mig en liten fest, med mina närmsta vänner och familj. Men istället lös flera tusen lampor till en utefest. Aubrey kom emot mig, "Grattis älskling!" Sade hon och kysste mig. "Wow... detta är otroligt. Har du fixat detta?" Hon nickade, "jag och Alfredo. Några av dina beliebers hjälpte till också. Jag bjöd några, hoppas inte det gjort något." Jag skakade på huvudet och log, fortfarande förvånad. "Absolut inte."

Aubrey's perspektiv.
Han såg verkligen förvånad ut. "Det är inte för mycket va?" Han kollade på mig och log leendet som jag älskade så mycket, "kanske lite. Men det gör inget. Det är ändå fantastiskt. Och bara jag får spendera kvällen med dig så är det perfekt." Jag kysste honom, "vad bra."
"Tack, det är verkligen perfekt. Jag älskar dig så mycket min underbara prinsessa." Jag fnissade, "jag älskar dig med, min prins." Jag sa det sista med lite krydda i rösten. Han skrattade och lade armarna runt mina axlar och gick in.
Vi dansade i rytm till musiken och Justin höll mig tätt intill sig när en lugnare låt kom igång. Jag kollade runt och nästan alla hade någon att dansa med, förutom några som stod vid bålen och drack. Min blick fastade fort på någon jag kände igen. Logan. Vad gjorde han här och vem han bjudit honom?


FÖRLÅT! Jag vet att jag har varit urdålig på att uppdatera! Men det blir bättre nu, så komentera! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0