previous;
Han såg verkligen förvånad ut. "Det är inte för mycket va?" Han kollade på mig och log leendet som jag älskade så mycket, "kanske lite. Men det gör inget. Det är ändå fantastiskt. Och bara jag får spendera kvällen med dig så är det perfekt." Jag kysste honom, "vad bra."
"Tack, det är verkligen perfekt. Jag älskar dig så mycket min underbara prinsessa." Jag fnissade, "jag älskar dig med, min prins." Jag sa det sista med lite krydda i rösten. Han skrattade och lade armarna runt mina axlar och gick in.
Vi dansade i rytm till musiken och Justin höll mig tätt intill sig när en lugnare låt kom igång. Jag kollade runt och nästan alla hade någon att dansa med, förutom några som stod vid bålen och drack. Min blick fastade fort på någon jag kände igen. Logan. Vad gjorde han här och vem han bjudit honom?

 

Jag gick med bästämda steg fram till honom. "Vad gör du här?" Frågade jag utan att tveka. Han kollade förvånat upp från sitt champangeglas och log när han såg att det var jag. "Aubrey!" log han. "Jag hörde att Justin skulle ha fest, så jag tänkte jag kunde komma. Jag menar, vem vill inte gå på hans fest? Dessutom är det en ursäkt till att få träffa dig igen." Jag rynkade på ögonbrynen. "Du kom till min pojkväns fest för att träffa mig, hans flickvän?" Logan ryckte på axlarna. "Ja. Vill du dansa?" Jag skakade på huvudet, "tack för erbjudandet men jag står över." Jag väde mig mot Justin som stod själv på dansgolvet och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Hans blick frågade "vad står på?" Jag log mot honom för att visa att allt var okej. "Logan, du får gärna vara här men snälla... låt mig vara." Han suckade, "jaja, som du vill." Jag skakade på huvudet och gick tillbaka till Justin. "Hej, snygging", sade han när jag kom tillbaka. "Det är ganska ego att skryta om sig själv", skojade jag. Han skrattade. "Jag älskar dig." Jag log, "jag älskar dig, för tusende gången ikväll."

 

Det hade varit en lång natt. Jag vaknade upp i sängen, jag trevade med handen men istället för Justins mjuka kropp mötte jag ett kallt lakan. "Justin?" Frågade jag yrvaket. "Frukost!" Skrek han när han kom innanför dörren. "Måste du skrika?" Frågade jag. "Förlåt." Jag log, "det gör inget. Du äter vi!" Han lade ner en stor bricka med allt möjligt på i sängen. Jag lutade mig mot hans bröst. "Hur tror du Seth har det?" Frågade Justin plötsligt. "Han har det nog bra. Han måste har vuxit ganska mycket."

"Tror du han kommer ihåg oss?"

"Jag är inte säker", svarade jag. "Men jag önskar vi kunde hälsa på honom."

"Vi gör det. VI hälsar på honom. Vi bokar att flyg till Sverige och sticker redan ikväll!"

"Är du seriös?"

"Fullt seriös."

 

Alla på planet sov - inklusive Justin. Jag satt och lyssnade på musik och tuggade mitt tuggimmi i takt. Vi hade flugit mer eller mindre hela natten och hade endast en timme kvar tills vi landade i Sverige.

Jag måste ha somnat för jag vaknade av att Justin petade på mig och sade att vi skulle gå av. Jag reste mig snabbt upp och samlade ihop mina saker.

Taxin guppade på vägarna, jag kunde se mitt hus några meter fram. Nervositeten bubblade i kroppen, jag tog Justins hans och tryckte den hårt. "Det kommer gå bra", sade han. Det var helt otroligt hur han alltid lyckades lugna ner mig, med bara några ynka ord. Mamma och pappa kom ut på verandan, efter dom kom en liten pojke som vinglade fram. Seth.

Vi hoppade ut ur bilen, Justin betalade och jag tog väskorna fran bagaget. Jag gick emot huset. Seth sken upp i ett leende. "Mamma!" utbrast han. Jag kunde knappt tro det, han kom ihåg mig. Justin ställde sig bredvid mig, Seths blick blev orolig och lite rädd. "Det är ingen fara Seth, det är pappa", sade jag. "Pappa?" Frågade han osäkert. Jag nickade och log. Justin gick fram till honom och tog upp honom i famnen. "Det är jag Seth", sade han. Seth log bredade och bredade, "hej pappa!" sade han och slängde armarna runt hans hals i en kram.