kapitel 37 - "Getting out of bed is too difficult."

previous: ”Är allt bra med din mamma?” Frågade Justin och lade armen runt mig. ”Yes, Seth hälsade att han saknade oss.” Justin skrattade. ”Vår lilla älskling”, sade han och log. ”Bara vår”, sade jag och kysste honom samtidigt som bilen började köra. 

 

Justin's perspektiv.

Jag drog med henne upp för den långa trappan. ”Vad tycker du?” Frågade jag och snurrade runt henne. ”Det är verkligen helt perfekt”, svarade hon. Jag kysste hennes läppar mjukt och klappade henne på kinden. ”Ska vi ta det?” Frågade jag henne. Hon nickade ivrigt. ”Säker på att det duger?” Frågade jag, rädd för att det inte var tillräckligt. Hon förtjänade det bästa av allt. ”We could be starving, we could be homeless, we could be broke”,sjöng hon och dansade löjligt. ”Låten är perfekt i detta tillfället. Vi hade kunnat vara hemlösa, bara du hade älskat mig. Då hade allt varit perfekt, var vi än hade varit. Huset är underbart Justin, det är mer än perfekt.” Jag vände mig mot mäklaren. ”Vi tar det”, sade jag. Hon visade mig var jag skulle skriva under och tog sedan mig i handen och tackade. ”Vi har precis köpt ett hus”, log Aubrey. ”Vårt hus”, sade jag och kysste henne.

 

För en gångs skull vaknade jag inte av bilar som tutade, fulla människor som trillade över saker på gatan eller gruppbråk. Istället vaknade jag av vårfåglarnas kvitter och Aubrey's varma hand mot min mage. ”Aubrey?” Viskade jag för att få reda på om hon var vaken eller inte, vilket ledde till inget svar. Jag lyfte hennes hand försiktigt och reste mig sakta ur sängen. Sovrummet var redan dekorerat exakt som vi ville ha det, flyttfirman hade kommit med alla nya möbler sent igår kväll. Resten av huset var dock inte likadant. De flesta av våra kartonger stod samlade i högar i vardagsrummet bredvid soffan som ännu inte var ihopsatt. En kaffekokare hade vi i alla fall fått upp samt melittapåsar och kaffepulver. Jag hörde Aubreys hasande steg bakom mig och vände mig om, ”godmorgon älskling”, sade jag och kysste henne. Hon log mitt i kyssen och vände sig mot kaffekokaren. ”Mmm, kaffe”, mumlade hon och satte sig trött ner på en av stolarna. ”Du är alltid lika vacker men du ser verkligen ut att behöva det”, skrattade jag. ”Tack”, log hon och slängde ner huvudet och vilade det i händerna.

 

Aubrey's perspektiv.

Mörkret hade precis börjat lägga sig, jag och Justin hade insisterat på att själv fixa ihop allt i huset vilket hade tagit mer tid än planerat att göra. ”Vilken tid kommer han då?” Ropade jag till Justin som kom nerrusandes från övervåningen. ”Om en halvtimme”, skrek han tillbaka. Han kom bakifrån och placerade sina händer på mina höfter och kysste mig i nacken. ”Men du behöver inte göra vid dig, det är bara Niall. Vi är bros.” Jag rynkade ögonbrynen och fnös. ”Lägg av med ditt niggah snack”, sade jag skämtsamt och slog till honom på armen. Mindre än en halvtimme senare plingade det på den stora ytterdörren. Niall hade ett stort, brett leende på läpparna och steg in i huset. ”Hej Niall”, log jag. Medveten om att detta antagligen var större än allt annat han hade varit med om. ”Hej Aubrey!” Sade han ivrigt. ”Var är Justin?” Jag log, ”jag hämtar honom.Jag sprang upp och gick in på toaletten där Justin stod iförd i endast en handduk runt nederdelen. ”Hej snygging. Niall är där nere så du får skynda dig lite.” Jag ställde mig på tå för att kyssa honom. ”Jag kommer ner alldeles strax”, sade han och drog av sig handduken för att sätta på sig underkläder. ”Okej”, fnissade jag och gick ut ur badrummet igen.

 

Tja, mannen!” Skrek Justin och gjorde en speciell ”handshake” som jag inte alls förstod mig på. ”Ska vi laga lite mat?” Frågade Justin och började gå mot köket. Niall sken upp, ”absolut.”

 

Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi åt, Niall och Justin spelade tv-spel och jag blev ärligt talat ganska lättad när Mandy ringde och frågade om hon fick komma över.

 

Både Mandy och Niall hade gått hem. Både jag och Justin låg halvt döda i sängen, nära på att somna. ”Godnatt Justin”, sade jag och pussade honom på kinden. ”Godnatt shawty, jag älskar dig.” Shawty, det var längesen jag hörde det. Jag log av tanken på oss två. Turen jag hade haft att ha honom i slutändan efter allt som har hänt. ”Jag älskar dig med”, sade jag och släckte lampan. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0