"Justin, jag hittar inte min klänning!" Justin kom springande in i vardagsrummet samtidigt som han försökte få reda på sin fluga.

"Men den lade ju på sängen innan." suckade han. "Jag vet." sa jag.

Han kom fram till mig och höll mig hårt intill sig, "varför stressar vi?" frågade han. "Jag vet inte", suckade jag. "en vana."

"en ful vana", sa han och kysste mig, "det får vi försöka göra av med." Jag log, "ja."

En vecka hade gått och vi hade kommit tillbaka till New York och vi var verkligen stressade. Justin åkte runt och turnerade hela tiden, han hade minst två intervjuer om dagen, signeringar och mycket mer. Allting hade inte varit så lugnt för mig heller, jag var i studion hela dagarna och jobbade på mitt album.

"Åh, här är den!" sa jag till Justin och hittade klänningen under sängen. Jag skakade på den för att få av dammet. Han log, "där hade du tur, för bilen kommer om några minuter." Jag kollade på honom, "bilen? Jag trodde vi skulle åka taxi dit."

Han skrattade lite, "taxi? Tror du att jag tar min flickvän till New Yorks största fest i taxi? Aldrig livet."

Jag himlade med ögonen, "Okej, Mr. perfekt."

"Varför pratar du om dig själv? Är det inte lite själviskt?" han log sitt sneda leende som vanligt, leendet jag hade saknat. Jag hade inte sett den sen EMA.

Justin kollade ut genom fönstret, "den är här!" Justin drog på sig sin vita kavaj som fullgjorde hela outfiten. Jag drog över min jacka över min svarta klänning.

Utanför hotellet stod en lång, svart limousin och väntade på oss. "wow," sa jag, "jag har åkt limousin förr, men denna är gigantisk!" sa jag och hoppade in med ett brett leende på läpparna.

Fönsterna var mörklagda så att folk inte skulle kunna kolla in och se att Justin Bieber satt i bilen. Jag undrar hur det skulle blivit.

Limousinen rullade iväg, mörkret började lägga sig ute. Snart 2012, tänkte jag. Jag skulle gifta mig med min livs kärlek.

Jag kollade på henne, Aubrey. Min älskade. Jag tog henne i handen och tryckte den hårt i min hand. Hon kollade på mig och log, jag besvarade leendet.

Henne bruna hår lockade sig ner för ryggen och hennes svarta klänning satt perfekt mot hennes kurviga kropp.

"Du ser väldigt vacker ut." sa jag till henne. Hon rodnade lite, "tack, älskling. Du med." sa hon.

Limousinen stannade utanför en hög byggnad, Kenny som hade kört dit med sin egna bil hoppade ut och gick bakom mig och Aubrey. Man visste aldrig vad som kunde hända, trots att festen var väldigt hemlighetsstämplad.

Kyparen kom med tre glas champagne till oss, jag tog två av dem och gav ett till Aubrey. "Vem är det tredje till?" frågade jag. "duuuude, detta är fantastiskt!" både jag och Aubrey vände oss om och möttes av Christian Beadles stora leende. "brooo!" skrek jag och sprang fram och kramade honom! "Överraskning!" sa Kenny och skrattade.

"Christian?" sa Aubrey, "wow, du har verkligen växt till dig! Det var längesen!" Hon kramade om honom med ett leende.

Christian tog sitt glas champagne, "jag tycker vi skålar", sa han, "för er, ni ska ju gifta er!" Vi skålade och glasen klingade mot varandra.

"Och för dig!" sa jag och skålade med honom.

Jag, Aubrey och Christian stod mitt på dansgolvet och dansade. Jag hade verkligen saknat honom, han har varit min bästa vän så långt bak jag kan minnas.

"Dude, ska vi gå och titta till maten där borta?" sa Christian. Jag skrattade, han hade alltid varit ett matvrak. "klarar du dig?" frågade jag Aubrey. Hon log och nickade. I nästa ögonblick drog Christian med mig bort till maten.

Jag kollade bort mot Aubrey som stod och dansade för sig själv, men killarna samlade sig runt henne. Mitt hjärta sade att jag genast skulle gå och dra bort henne därifrån, men min hjärna sa att jag skulle låta henne ha kul.

Jag och Christian gick en runda i det kalla vädret, "hur är det hemma i Kanada?" frågade jag. "Det är toppen! Men vi saknar dig!" sa han. "Speciellt Caitlin."

Caitlin, min ex flickvän, innan jag blev känd. Jag saknade verkligen henne. Men hon betydde inget för mig längre, inte på det viset. Aubrey var allt jag ville ha.

Jag stod själv på dansgolvet, eller själv var jag inte men utan Justin. Klockan närmade sig tolv och jag undrade var han tog vägen, var det inte tradition att kyssa någon på tolvslaget?

Jag hade för mig att Justin höll hårt på traditioner.

Jag dansade vidare till den lugna musiken, "vill du dansa?" Jag vände mig om och möttes av Ryans blick. "Ryan." stammade jag fram. Han tog tag i mig och började dansa, "trevligt att träffas igen, Aubrey."

Jag försökte slita mig loss men han höll mig i ett hårt grepp, "släpp mig!" sa jag. "annars skriker jag!"

"Ingen kommer höra dig för musiken ändå", sa han.

Jag kollade på klockan på mobilen, FAN hon var bara några sekunder i tolv. "dude, jag måste gå. Hon är snart tolv, jag måste kyssa Aubrey, du vet."

"jag förstår". sa han och log. Jag sprang därifrån så fort jag kunde. Jag kollade på klockan, tjugo sekunder tills tolv.

Jag kom in i byggnaden och hörde hur dem räknade ner, "TIO, NIO, ÅTTA, SJU, SEX, FEM..."

Jag såg Aubrey, i armarna på en annan kille. Men jag såg hur hon försökte slita sig loss. Och då såg jag vem det var, Ryan. Jag gick fram och puttade bort honom, "jag vill kyssa min flickvän." sa jag. "TRE, TVÅ, ETT!"

Justin tog tag i mitt huvud och kysste mig passionerat. Raketerna smällde på himmeln och lös upp allting.

Han läppar mot mina, det var som om ingenting annat existerade.

.............................................................................................................................
Inga komentarer? Kom igen nu, jag vet att ni kan! Jag blir överlycklig när ni komenterar så kom igen! Puss på er ♥