”Justin, vill du komma hit ett ögonblick?” Jag kollade över min outfit för säkert tusende gången i spegeln. Justin kom bakom mig och log. ”Vad är det älskling? Står du fortfarande och nojar över din klänning?” Jag suckade. ”Kan jag verkligen ha den? Är den inte för mycket?” Han skakade på huvudet och placerade händerna på mina höfter. ”Den är perfekt”, sade han och kysste mig på halsen. ”Säker?” Frågade jag. Han skrattade, ”sluta nu. Jag är 110 procent säker.” Jag log snett och vände mig om. ”Jag är bara så nervös”, sade jag. ”Detta är inte ens bröllopet och du är redan så nervös att du nästan svimmar.” Han skakade på huvudet. ”Du är för söt.”

 

 Justin's perspektiv.

Jag kollade på Aubrey och log för mig själv. Om två dagar var den stora dagen. Min sanna kärlek skulle bli min fru. Jag sneglade på klockan som hängde på väggen. Jag kunde inte riktigt slita ögonen ifrån henne. ”Aubrey?” Viskade jag. Osäker på om hon skulle höra mig eller inte. Hon vände sig kvickt om. ”Ja?”

”Jag älskar dig.” Hon log, ”jag älskar dig med.”

Jag tog ut två olika kavajer från garderoben. ”Vilken ska jag ha?” Frågade jag och höll upp båda två mot Aubrey. ”Den guldiga”, flinade hon. ”Fortfarande osäker på din klänning?” Frågade jag. Hon vände bort huvudet. ”Lite.” Jag suckade. ”Aubrey, sluta. Klänningen är jätte fin och den är inte för mycket. Även om klänningen hade varit ful så hade den varit fin på dig. Du passar i allt, du är alltid vacker.” Hon kom fram till mig och kysste mig försiktigt på halsen. Jag drog henne tätare till mig och började kyssa henne intensivt på läpparna. Hon drog sig undan. ”Inte än”, sade hon med ett flin. ”Du kan inte bara göra så och sen bara gå..” Började jag, men hon hade redan hunnit ut från rummet.

 

 Aubrey's perspektiv.

Fyra timmar senare.

Justin hade insisterat på att åka dit i en egen bil och inte med en limousine. Han parkerade sin range rover närmast stranden och kom över på min sidan för att öppna dörren till mig. ”Tack min gentleman.” Skrattade jag. Stranden var upplyst av alla lampor och ljus som var tända. Borden var uppställda i linjer, maten var framplockad på ett annat stort bord bredvid. Jag visste att stranden i Orange County var fin, men jag visste inte den var såhär fin. Justin tog mig i handen. ”Redo?” Jag nickade, ”jepp.” Han ledde mig ner till stranden där nästan alla redan stod och väntade på oss. Seth kom framspringandes till oss. ”Mamma, pappa!” Skrek han. Båda skrattade. Mina föräldrar var där, Justins föräldrar, våra vänner och till och med några vi inte kände igen.

Folket åt som galningar och när alla äntligen hade ätit upp kom min mamma upp på den lilla scenen som var där. ”Jag ville bara säga att jag är så glad att Aubrey har Justin i sitt liv. Lova att ta hand om henne förevigt, Justin.” Justin nickade, ”såklart.” Mamma såg nöjd ut. ”Justin vill även sjunga en låt för Aubrey. Välkommen upp på scenen Justin.” Jag kollade förvånat på Justin, jag visste ingenting om det här. När hade han haft tid att planera detta? Justin intog scenen och log mot mig. ”Denna låten är skriven till dig min ängel.”

 

Lyssna medan nedstående läses.

 

Jag satt bara tyst och lyssnade på Justins röst. Jag tänkte ännu en gång hur lyckligt lottad jag var. Några fåtal fans som hade hört Justin hade börjat samlas på stranden nedanför. Ingen av dem störde så de två säkerhetsvakterna vi hade lät dem stanna. Justin hade blicken på mig hela tiden och jag hade min på honom. Med jämna mellanrum log han stort och kunde knappt hålla sig för skratt. När han avslutade gick han av scenen igen och satte sig på stolen bredvid mig. "Tack", viskade jag och pussade han på kinden. Han kysste mig mjukt på läpparna. Seth fnissade på andra sidan bordet. "Håll för ögonen, Seth", skojade Justin och kysste mig igen.