kapitel 27 - Proud Canadian
previous; Justin's perspektiv.
Jag kollade på klockan på mobilen, FAN hon var bara några sekunder i tolv. "dude, jag måste gå. Hon är snart tolv, jag måste kyssa Aubrey, du vet."
"jag förstår". sa han och log. Jag sprang därifrån så fort jag kunde. Jag kollade på klockan, tjugo sekunder tills tolv.
Jag kom in i byggnaden och hörde hur dem räknade ner, "TIO, NIO, ÅTTA, SJU, SEX, FEM..."
Jag såg Aubrey, i armarna på en annan kille. Men jag såg hur hon försökte slita sig loss. Och då såg jag vem det var, Ryan. Jag gick fram och puttade bort honom, "jag vill kyssa min flickvän." sa jag. "TRE, TVÅ, ETT!"
Aubrey's perspektiv.
Justin tog tag i mitt huvud och kysste mig passionerat. Raketerna smällde på himmeln och lös upp allting.
Han läppar mot mina, det var som om ingenting annat existerade.
"Åh, äntligen hemma!" Justin sträckte upp armarna i luften och andades in den friska, kalla luften.
Vi var hemma I Kanada. Justin's hemstad. Han var som en liten unge på julafton.
"Sluta var så barnslig." sa jag och slog till honom. "Hey!" skrek han och tog tag i mig och kittlade mig. Jag kiknade av skratt. "Justin, sluta. Snälla, sluta." Han släppte mig och kollade in i mina ögon. "Har du varit här någon gång?" Jag skakade på huvudet, "nej."
"Då ska jag visa dig allt som finns att se i Kanada!" Jag fnissade, "nu är du barnslig igen."
"Vadå? Jag är en nöjd Kanadesare."
"jaja." sade jag.
Han log nöjt.
Justins mormor och morfar kom och hämtade upp oss på flygplatsen. Jag hade aldrig träffat dem innan så det var lite nervöst. "Hej, Aubrey!" Sade dem glatt när vi kom.
Dem var verkligen välkomnande, jag log. "hej!" sa jag. "Gubben." sa dem och kramade om Justin samtidigt.
Jag log åt dom.
"Ska vi åka?"
Jag nickade, vi hoppade in i deras bil som inte var så stor. "Är du exalterad över att se Kanada?" frågade Justins pappa och kollade bak i backspegeln.
"Jadå!" sa jag och log. "Jag ska allt visa dig." sade justin och kysste mig.
Hans mormor och morfar log mot oss båda två.
Hans morföräldrars hus var inte så stort, Justins rum var dekorerat med något lag i ishockey, tror jag. Han säng var bara rymlig för en och där var en del posters på honom uppsatta på väggen.
"ego." sa jag och skrattade lite. Han himlade med ögonen, "det var ju precis när jag hade blivit lite känd." sade han. "Jag vet." sade jag. "Tror du inte att jag har sett din film eller?"
Han skrattade. "var hade du tänkt att jag skulle sova?" frågade jag.
"Bredvid mig såklart."
"I den lilla sängen?"
"Ja?"
Jag kollade skeptiskt på honom, han kom emot mig och höll om mig. "Har jag skämt bort dig för mycket dem senaste månaderna?" frågade han.
"Antar det."
"Justin, du puttar ner mig." Jag låg ihopklämd med Justin i den lilla sängen. Han hade tagit allt täckte och vänt sig om på sidan. Jag kunde inte sova pågrund av kylan och den lilla platsen, och den stora koppen kaffe jag drack innan. Jag suckade och gick upp.
Datorn var redan påslagen och jag gick in på twitter.
Justin Bieber is home for a break. But of course, he is going to perform at Massey hall, for 'home this christmas'.
Jag visste ingenting om detta men jag antog att Justin bara hade glömt att säga något. Jag stängde locket på datorn med en smäll och lade mig skavföttes med Justin istället. Jag drog åt mig täcket så Justin låg i bara kalsonger. Jag suckade nöjt och blundade, sedan föll jag in i sömnen.
"Det är frukost!" Både jag och Justin hoppade upp ur sängen när vi hörde Justins mormor kalla från nedanvåningen.
Jag drog på mig ett par shorts som jag hade slängt på golvet och gick ner med Justin tätt i hälarna. "Godmorgon."
Alla satt redan runt borde, alla inkluderade Justins morföräldrar och Justins mamma.
"Justin, ska du uppträfa på Messey Hall idag?"
"Oj, just ja! Ja, det ska jag."
"Du är såååå glömsk."
"Jag är en guldfisk." skojade han.
"ha, ha."
"Hej, jag heter Justin..."
"Hej, jag heter Justin..."
Jag slog till honom på armen, "sluta." skrattade jag.
"Ska du träffa pappa idag?" frågade Pattie.
Justin log, "ja."
Jag visste att han aldrig träffade sin pappa nästan, likadant med sina småsyskon. Jaxon och Jazzy.
Någon timme senare rullade en stor, vit bil in på parkeringen. Justin sprang ut och jag följde efter lite blygt.
Justins pappa hoppade ut ur bilen och kramade Justin länge och hårt. Sedan kollade han på mig, "du måste vara Aubrey." sa han. "Jag är Jeremy, Justins pappa." Jag tog hans hand som han höll fram och skakade den. "Hej."
"Äh." sa han, "ge mig en kram! Du ska ju gifta dig med min son för tusan!" jag skrattade och kramade honom.
Jazzy hoppade ut ur baksätet, "Justin!" skrek hon. Justin log brett, "Jazzy!" Han bar upp henne i famnen och pussade henne över hela ansiktet.
Justin gick mot mig, "detta är Aubrey." sa han till Jazzy. "Min flickvän."
Jazzy log, "Aby." hon kunde inte uttala mitt namn, det lät både roligt och sött på samma gång. "Abuuu."
Jag och Justin skrattade. "Kalla bara henne Mrs. Bieber, Jazzy." Jag kollade förvånat på Justin och log, jag kysste honom.
Jeremy kom ut med Jaxon i famnen, Justin lämnade över Jazzy till mig och tog Jaxon istället.
"Hej lillkillen." sade han. Han var lik Justin, inte som Seth men ändå.
"Ska vi gå in?" frågade jag med pipig röst till Jazzy. Hon nickade och log.
Messey hall var fullt och jag var som vanligt backstage och väntade på att konserten var över. Han spelade en del nya låtar, men mest gamla. Och covers han gjorde när han fortfarande inte var känd.
Han tog upp Jazzy på scenen och sjöng baby med henne. Det lät jätte sött och jag log för mig själv. Han var verkligen bra med barn.
Justin drog upp en Kanada flagga ur fickan. "KANADA!!!!" Skrek han. Publiken skrek allt vad dem kunde och visslade.
"Tack så mycket allihopa, jag älskar er."
Justin gick bak till mig, "dags för lite ishockey?" frågade han. "Va?" stammade jag fram.
Han skrattade, "kom igen nu." Jag hade aldrig spelat ishockey i hela mitt liv, hur fan skulle detta gå?
Isbanan var stor och Justin hade på sig blåa ishockey kläder, jag med för den delen men skillnaden var att jag såg ut som en blå björn.
"Kom fram nu med dig." sade han till mig. "du är hur snygg som helst."
"jo eller hur."
Vi spelade ett tag men jag sög och höll mig mest undan. Någon kille från det andra laget kom emot mig och hann inte bromsa, jag kände en hård smäll ner i isen och sedan blev allt svart.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni? Kommer nog klara sig? Vad kommer hända? Om hon klarar sig, vad säger ni om att dem gifter sig i nästa kapitel då? ;) KOMENTERA!
Kommentarer
Trackback