Kapitel 38 - airport
Människor stressade fram och tillbaka på flygplatsen, man kunde knappt urskilja ansiktena så snabbt de förflyttade sig. Ännu mindre kunde jag se ifall mamma, pappa och Seth började närma sig oss. Justin stod och höll om mig bakifrån. ”Är du nervös?” Frågade han mig och pussade mig på kinden. ”Nejdå”, log jag. ”Är du?” Jag kände att han skakade på huvudet. ”Nej, bara vettskrämd.” Jag vände mig om och log mot honom. ”Det kommer gå bra, du har ingenting att vara rädd för.” Han log och kysste mig mjukt. ”Du har rätt”, sade han. Någon hängde sig fast vid mitt ben, jag tittade ner och möttes av Seth's bruna, livliga ögon. ”Heeej!” Skrek jag glatt och slängde upp honom i min famn. Han log stort och slängde armarna runt mig. ”Mamma!” Jag skrattade glatt. ”Seth!” Justin kollade på oss och log snett. ”Ska du inte gå till pappa?” Viskade jag i Seth's öra. Han nickade och slängde sig över till Justin och kramade honom hårt.
Mammas ögon vidgades när hon kom innanför dörren i vårt hus. ”Det är verkligen... stort”, sade hon mumlandes samtidigt som hon gick längre in i huset. Jag förstod hennes förvåning, jag hade blivit exakt likadan första gången jag kom innanför dörren. Seth sprang rakt in och slängde sig på soffan som gjorde att han studsade upp nästan en meter i luften. Jag sprang skrattandes mot honom. ”Skor i soffan va?” Skojade jag. Han såg på mig oskyldigt och log sitt vanliga leende. ”Förlåt mamma”, sade han. Jag skrattade, ”det gör inget.” Jag gick ut i köket för att fixa lite kaffe och någonting att fika på. ”Är det okej med kanelbullar?” Skrek jag till mamma och pappa som ledde till följande att Seth sprang ut i köket och jublade. ”Mormor och morfar gillar också kanelbullar”, log han.
Justin's perspektiv.
Jag satt vid det stora matbordet som vi för stunden hade minskat en bra bit för att vi skulle slippa skrika runt för att höra vad vi sa till varandra. Jag reste mig upp. ”Tack älskling för fikan, nu måste jag verkligen iväg och öva.” Aubrey kollade spänt och länge på mig. ”Men ni är såklart välkomna att följa med”, lade jag till vilket fick Aubrey att le belåtet.
Vi kom in i den stora arenan som för tillfället var min övningsarena innan jag gav mig ut på believe-turnen. Jag gav dem en snabb rundtur innan jag hoppade upp på scenen. ”Ni kan sitta där på stolarna eller gå backstage, ni får själv välja”, sade jag samtidigt som Scooter slängde en mikrofon som jag fångade med ena handen. ”Jag är klar om max tre timmar.” De satte sig ner och kollade fokuserat på mig. Jag skakade om kroppen och ställde mig nerböjt och började när jag hörde introt till ”as long as you love me” spelas.
Aubrey's perspektiv.
Medan Justin hoppade fram och tillbaka på scenen, dansade och sjöng till olika låtar på den gigantiska scenen, satt Seth i mitt knä och klappade och skrek utan något avbrott. ”Är pappa bra?” Viskade jag i hans öra. Han nickade ivrigt och fortsatte skrika. Efter tre långa timmar, som på något sätt samtidigt hade gått ganska fort hoppade Justin ner från scenen. Svetten rann ner från hela honom och han kastade vatten från vattenflaskan över sig själv, som ett försök att bli svalkad.
Seth gick mellan mamma och pappa och höll de båda i handen påväg ut. Justin tog min hand och vinglade med den fram och tillbaka, han kysste mig på kinden. ”Jag älskar dig”, log han. ”Du var väldigt bra idag”, svarade jag. ”Jag längtar efter att få turnera med dig”, sade jag och kysste honom på kinden. Vi fortsatte utåt och Seth sprang bak till oss och tog oss båda i händerna. Jag och Justin kollade på varandra och log brett.
kapitel 37 - "Getting out of bed is too difficult."
Justin's perspektiv.
Jag drog med henne upp för den långa trappan. ”Vad tycker du?” Frågade jag och snurrade runt henne. ”Det är verkligen helt perfekt”, svarade hon. Jag kysste hennes läppar mjukt och klappade henne på kinden. ”Ska vi ta det?” Frågade jag henne. Hon nickade ivrigt. ”Säker på att det duger?” Frågade jag, rädd för att det inte var tillräckligt. Hon förtjänade det bästa av allt. ”We could be starving, we could be homeless, we could be broke”,sjöng hon och dansade löjligt. ”Låten är perfekt i detta tillfället. Vi hade kunnat vara hemlösa, bara du hade älskat mig. Då hade allt varit perfekt, var vi än hade varit. Huset är underbart Justin, det är mer än perfekt.” Jag vände mig mot mäklaren. ”Vi tar det”, sade jag. Hon visade mig var jag skulle skriva under och tog sedan mig i handen och tackade. ”Vi har precis köpt ett hus”, log Aubrey. ”Vårt hus”, sade jag och kysste henne.
För en gångs skull vaknade jag inte av bilar som tutade, fulla människor som trillade över saker på gatan eller gruppbråk. Istället vaknade jag av vårfåglarnas kvitter och Aubrey's varma hand mot min mage. ”Aubrey?” Viskade jag för att få reda på om hon var vaken eller inte, vilket ledde till inget svar. Jag lyfte hennes hand försiktigt och reste mig sakta ur sängen. Sovrummet var redan dekorerat exakt som vi ville ha det, flyttfirman hade kommit med alla nya möbler sent igår kväll. Resten av huset var dock inte likadant. De flesta av våra kartonger stod samlade i högar i vardagsrummet bredvid soffan som ännu inte var ihopsatt. En kaffekokare hade vi i alla fall fått upp samt melittapåsar och kaffepulver. Jag hörde Aubreys hasande steg bakom mig och vände mig om, ”godmorgon älskling”, sade jag och kysste henne. Hon log mitt i kyssen och vände sig mot kaffekokaren. ”Mmm, kaffe”, mumlade hon och satte sig trött ner på en av stolarna. ”Du är alltid lika vacker men du ser verkligen ut att behöva det”, skrattade jag. ”Tack”, log hon och slängde ner huvudet och vilade det i händerna.
Aubrey's perspektiv.
Mörkret hade precis börjat lägga sig, jag och Justin hade insisterat på att själv fixa ihop allt i huset vilket hade tagit mer tid än planerat att göra. ”Vilken tid kommer han då?” Ropade jag till Justin som kom nerrusandes från övervåningen. ”Om en halvtimme”, skrek han tillbaka. Han kom bakifrån och placerade sina händer på mina höfter och kysste mig i nacken. ”Men du behöver inte göra vid dig, det är bara Niall. Vi är bros.” Jag rynkade ögonbrynen och fnös. ”Lägg av med ditt niggah snack”, sade jag skämtsamt och slog till honom på armen. Mindre än en halvtimme senare plingade det på den stora ytterdörren. Niall hade ett stort, brett leende på läpparna och steg in i huset. ”Hej Niall”, log jag. Medveten om att detta antagligen var större än allt annat han hade varit med om. ”Hej Aubrey!” Sade han ivrigt. ”Var är Justin?” Jag log, ”jag hämtar honom.Jag sprang upp och gick in på toaletten där Justin stod iförd i endast en handduk runt nederdelen. ”Hej snygging. Niall är där nere så du får skynda dig lite.” Jag ställde mig på tå för att kyssa honom. ”Jag kommer ner alldeles strax”, sade han och drog av sig handduken för att sätta på sig underkläder. ”Okej”, fnissade jag och gick ut ur badrummet igen.
”Tja, mannen!” Skrek Justin och gjorde en speciell ”handshake” som jag inte alls förstod mig på. ”Ska vi laga lite mat?” Frågade Justin och började gå mot köket. Niall sken upp, ”absolut.”
Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi åt, Niall och Justin spelade tv-spel och jag blev ärligt talat ganska lättad när Mandy ringde och frågade om hon fick komma över.
Både Mandy och Niall hade gått hem. Både jag och Justin låg halvt döda i sängen, nära på att somna. ”Godnatt Justin”, sade jag och pussade honom på kinden. ”Godnatt shawty, jag älskar dig.” Shawty, det var längesen jag hörde det. Jag log av tanken på oss två. Turen jag hade haft att ha honom i slutändan efter allt som har hänt. ”Jag älskar dig med”, sade jag och släckte lampan.
kapitel 36 - "I'm in the studio and working, do not disturb."
Jag böjde mig fram till micken och placerade hörlurarna över öronen för säkert tusende gången idag. ”Det låter skit bra”, sade Justin innan han släppte knappen som gjorde att jag kunde göra vad han sade. Tonerna drog igång och jag koncentrerade mig för att komma in i rätt sekund. I wanna start by letting you know this, because of you my life has a purpose. You helped be who I am today, I see myself in every word you say. Jag log snett och kollade på Justin – som redan stod och log mot mig. Justin hade självklart hjälpt mig att skriva låten, vilket också fick den att bli som vår låt. Varenda ord var baserat och stämde in på oss och hur vi kände för varandra. Musiken började ta slut och sjöng sista raden. This song saved my liiife. Jag hängde av mig hörlurarna bredvid och Justin gjorde tummen upp till mig. ”Första låten klar!” Sade han, kanske till och med mer exalterad än mig. Han kom in och ställde sig bredvid mig, eftersom han var en aning längre än mig fick jag titta uppåt för att få ögonkontakt med honom. ”Nå?” Frågade han. Jag kollade förvirrat på honom. ”Nå, vad?” Frågade jag. ”Första singeln?” Frågade han glatt. Allt virvlade runt i mitt huvud och blev en stor röra. ”Är du allvarlig?” Min röst var lite ostadig och full av adrealin. ”Klart”, sade han och kysste mig. ”Vi släpper den direkt.” Jag sprang efter honom ut till datorn som fortfarande var på inspelningsläge. ”oj”, fnissade jag. Justin började klippa ihop hela låten och lade sedan ut den på hans youtube konto. ”Klart,” sade han när videon äntligen hade laddat klart och stod på 100%. Jag log mot honom, kramade om honom och sedan hoppade jag glatt tillbaka in till inspelningen.
Några timmar senare var alla i studion mer än trötta – och väldigt hungriga. Så när ringklockan plingade rusade alla fram till dörren för att få tag i pizzorna först. När kartongerna var tomma och alla låg mätta och belåtna på golvet ställde Scooter sig upp. ”Ska vi avsluta för idag?” Frågade han. Jag som knappt kunde hålla ögonen öppna blev glad över förslaget. ”Med glädje”, sade jag. Justin ställde sig och tog tag i min hand och hjälpte mig upp. ”Du har varit väldigt duktig idag älskling”, sade han och kysste mig. ”Tack.” Log jag och gick ut med Justins hand dinglandes i min. Mobilen vibererade i min ficka, jag tog försiktigt upp den och svarade. ”Aubrey”, sade jag. ”Hej gumman. Det är mamma. Jag skulle bara meddela att vi tar flyget om några dagar, vi vill ju vara i tid till övningsmiddagen och såklart bröllopet.” Jag log. ”Ni är så välkomna, då ses vi snart. Vi möter er på flygplatsen när ni landar.””Japp, då ses vi då. Pappa hälsar. Seth hälsar också, han säger att han saknar både dig och Justin.” Jag log stort av tanken på att snart få träffa Seth igen. ”Säg att vi saknar honom också. Hejdå mamma, jag älskar dig. Hälsa pappa.” Sedan lade jag på och hoppade in i bilen som stod och väntade på oss. ”Är allt bra med din mamma?” Frågade Justin och lade armen runt mig. ”Yes, Seth hälsade att han saknade oss.” Justin skrattade. ”Vår lilla älskling”, sade han och log. ”Bara vår”, sade jag och kysste honom samtidigt som bilen började köra.
