,

Jag la mig ner och blundade, jag låg och tänkte på allt som hade hänt under dagen. Jag gillade verkligen Justin, tänk om han skulle dö? Sköterskan sa ju faktiskt att det var möjligt, eller hon sa ju inte det rakt ut men jag förstod att hon menade det. Han låg ju faktiskt i koma. Det hade varit en väligt lång dag, eller kanske fick säga natt. Jag var trött och somnade på ett ögonblick med musik i öronen.

Kapitel 7 - Koma

När jag vaknade på morgonen tänkte jag in på vad som hade hänt, jag gick upp ur visslandes ur sängen men en tanke på att Justin skulle komma till fiket idag också. Men sen kom jag på det, han kommer inte. Han låg på sjukhus och kanske aldrig mer kommer vakna upp igen.
Jag blev lite svimfärdig och satte mig på sängen och tänkte igenom allt en sista gång sedan satte jag mig vid min laptop jag hade tagit med mig hemifrån.
Jag gick in på en justin bieber blogg och såg direkt att nyheterna redan hade spridit síg. Det fanns till och medp å aftonbladet. Och det var såklart full kalabalik bland alla beliebers.
Jag gjorde ve mig snabbt sedan gick jag ner i lobyn för och fixa en taxi som tog mig till starbucks. Farbror Paul kom emot mig. "Var ska du?" Frågade han. "Det är en vanlig dag, jag måste jobba". Sa jag trött.
"Det kan du glömma". Sa han och ledde mig mot hissen. "Du har sovit i två och en halv timme, både du och Mandy har fått ledigt idag." Sa han. "Tack fabror Paul" Sa jag och tog hissen upp på mitt rum igen.
Jag la mig i sängen igen och tänkte sova men tankarna bara for igenom mitt huvud hela tiden, till slut gav jag upp oc gick upp ur sängen och satte mig vid datorn.
Jag gick in på twitter och det första jag får se är #getwelljustin som trendar. Såklart, man måste bli påmind hela tiden tänkte jag.
Jag tänkte på att alla hans fans inte vet om jag inte känner justin, de vet inte att jag var med honom på sjukhuset. Att jag var den som hittade honom. Att jag var den han ringde. Jag gick in på Justin's mammas twitter för och se om hon ens visste om det, men hur kunde hon inte veta? On my way to London, my little boy is on the hospital. I'm so worried... Så hade hon skrivit, hon måste verkligen vara rädd. Hon borde vara framme på sjukhuset nu eftersom hon skrev det för tio timmar sen.
Jag skyndade mig ner i lobyn igen, "Fabror Paul, jag måste sticka till sjukhuset." Skrek jag rakt ut. Han kom springades och fixade en taxi till mig. "Ta det försiktigt, Aubrey" Sa han och pussade mig på pannan.
Jag sprang ut på gatan och hoppade i taxin som stod och väntade på mig. "Till sjukhuset" Sa jag till taxichauförren.
När vi var framme på sjukhuset betalade jag och hoppade ut och sprang in på sjukhuset. Jag visste var justin låg så jag sprang direkt dit.
När jag såg att justin inte låg i sin säng blev jag riktigt orolig. Vad hade hänt!? Hade han inte klarat sig? Nej, så fick jag inte tänka!
Jag gick till receptionen, "Var är Justin?" Frågade jag med panik i rösten. "Bieber?" Frågade receptionisten.
Ja vem annars tänkte jag. "Ja, Bieber." Sa jag. "Vi får tyvär inte ge ut den informationen." Sa hón. Gud vad jag retade mig på henne. "Jag var med honom här i natt, det var jag som hittade honom!" Skrek jag nästan. "Är du en familjemedlem?" Frågade hon. "Nej, men..." började jag men hon avbröt mig. "Då får jag tyvär inte ge ut den informationen." Sa hon retligt. Jag började bli riktigt sur. Då kom en kvinna i 30 års åldern emot mig, Justin's mamma. Jag såg direkt att det var hon.
"Det är lugnt, hon är med mig." Sa Pattie, Justin's mamma till receptionisten. Hur visste hon vem jag var?
Receptionisten bara nickade och log.
Jag följde med Pattie. "Hur vet du vem jag är?" Frågade jag henne. "Skojar du?" Sa hon och log. "Justin pratar om dig hela tiden, varje gång vi pratar i telefon nämner han dig. Han har skickat minst tre bilder på dig också." Sa hon. Wow jag visste inte att Justin gillade mig så mycket tänkte jag, är med som vän eller mer än vän? Jag visste inte vad jag skulle säga till Pattie så jag sa bara "wow." Sedan gick vi vidare i sjukhus korridoren tills vi kom till justin's rum.
Justin såg så fridfull där han låg, fast han hade stora blåtiror runt båda ögonen plus sår var han fortfarande lika söt. Jag satte mig på stolen som stod bredvid hans säng och tog han i handen. "Justin om du hör mig, tryck din hand." Pattie kom närmre. Jag hade hört att fast folk låg i koma kunde de höra en och reagera på det man sa. Men ingenting hände. "Justin, allting kommer bli bra. Du kommer vakna upp. Hör du det?" Frågade jag. Jag kände en liten tryckning i handen. "Justin?" Frågade jag. Jag kände det igen. "Han tryckte handen." Sa jag till pattie med ett stort leende på läpparna och tårar rinnandes ner från kinderna. "Justin?" Sa Pattie. Jag såg ett leende på justin's läppar och kände en till tryckning. Han var inte vaken, men han var inte borta heller. Han var fortfarande här och han skulle bli bra tänkte jag.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
förlåt för ganska kort kapitel. Men vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? :)

"Ja det är Aubrey" Svarade jag. "Aubrey?" Hördes en röst. "Justin? Justin är det du?" Frågade jag förvånat. "Jag behöver hjälp Aubrey, jag är vid londo..." Sedan bröts det.
"Glöm filmen." Sa jag till Mandy, "Justin är i fara."


"Men var fan är han då?" Skrek Mandy med panik i rösten. "Mandy, jag vet inte!" Skrek jag tillbaka medans vi sprang allt vad vi kunde. "Det sista han sa var att han var vid londo..., sedan bröts samtalet!" Sa jag.
"Men... då är han ju såklart vid London eye fattar du väl?" Sa Mandy lite lugnare. Vi stannade. "Vad heter annars något som börjar med londo här i London?" Sa hon lugnt. "Du har rätt, kom igen. Kan du vägen dit?" Frågade jag.
"Det ligger ju precis vid ditt hotell, vi kan inte gå dit. Vi får ta taxi."
Det hade redan blivit mörkt ute och vi sprang mot en av taxi bilarna som stod parkerade vid gatan, vi hoppade in och sa att vi skulle till London eye.
Det tog inte så lång tid att åka dit men det kändes som en evighet. När vi väl var framme betalade vi snabbt och hoppade sedan ur bilen. "JUUSTIIIIIN!?" Skrek jag. Inget svar. Vi började leta runt London eye, i närheteten och överallt. "Mandy, för helevet han är inte här!" Skrek jag med gråt i rösten. "Jag vet att han var i fara, jag kunde höra det på hans röst." Vi fortsatte leta. "Aubrey?" hörde jag en svag röst kalla. "Justin?" Sa jag försiktigt.
"Jag är... här." Han hade svårt att prata.
Då vänder jag mig om och ser att han ligger på marken precis bakom mig, tätt intil London eye. "Justin, vad fan har hänt?" Frågade jag medans jag satte mig ner bredvid honom på knä.
"Fyra killar, jag... köpa blommor." Sa han, han kunde knappt prata. "HAR DU BLIVIT MISSHANDLAD?" Skrek jag. "Ja". "Justin, vi måste få dig till ett sjukhus. Klarar du av att resa dig med min och Mandy's hjälp?" Frågade jag lugnt medans jag tog upp hans huvud och la i mitt knä.
Jag tog upp mobilen ur fickan och ringde till Mandy, "Du kan komma till London eye, nära där man hoppar på." Sa jag. Hon kom inom fem minuter.
När hon såg Justin ligga där på marken och blöda började hon gråta. "Vi måste hjälpa honom till ett sjukhus" sa jag. Hon började gå mot oss och jag sa att hon skulle hjälpa mig att lyfta upp honom. Vi tog tag i varsin sida sedan började vi gå mot hotellet. Vi letade fort upp min farbror och sa at vi behövde en bil som körde oss till sjukhuset snabbt. Han ringde en av sina limousiner som var där inom några minuter.
Vi var framme vid sjukhuset snabbt, farbror Paul hade åkt med i bilen och hjälpte oss in med Justin. "Vi behöver hjälp, fort!" Sa han och bar Justin i famnen. En sköterska kom och ledde in de i ett rum medan vi fick vänta utanför.
Vi satt i flera timmar och väntade och klockan började närma sig morgon. Då kom en av sköterskorna ut ur rummet Justin la i. "Jag vet inte hur han kommer bli, men förhoppningsvis återhämtar han sig. Men han har fått ordentliga slag i huvudet så vi ska ta tester nu så han inte har inre blödningar". Jag kunde knappt hålla gråten inne. "Tack, gör ert bästa." Sa jag, nöjd med att jag lyckades låta så lugn.
Farbror Paul kom ut ur Justin's rum, han hade varit läkare en gång i tiden så han hade hjälpt till för sjukhuset hade brist på doktorer. "Det är bäst vi åker hem, Aubrey." Sa han. "Ska du sova över hos mig?" Frågade jag Mandy. "Nej jag tror jag åker till mitt hotell." Sa hon lugnt med rödgråtna ögon.
"Limousinen kör dig till ditt hotell när vi har hoppat av på vårt." Sa Farbror Paul. Vi började gå ut och det hade ljusnat ute. När limousinen var framme på vårt hotell hoppade vi av, jag kramade Mandy hejdå och gick upp på mitt hotellrum.
Jag tvättade av mitt smink och la mig i sängen och satte in hörlurarna i öronen och satte på musik. Justin Bieber - where are you now.

Lyssna medan ni läser resten.

Jag la mig ner och blundade, jag låg och tänkte på allt som hade hänt under dagen. Jag gillade verkligen Justin, tänk om han skulle dö? Sköterskan sa ju faktiskt att det var möjligt, eller hon sa ju inte det rakt ut men jag förstod att hon menade det. Han låg ju faktiskt i koma. Det hade varit en väligt lång dag, eller kanske fick säga natt. Jag var trött och somnade på ett ögonblick med musik i öronen.

Justin ledde de av scenen och han började sin sista sång, "baby". Alla stod och hoppade och sjöng med i låten.
Sen var det dags att åka hem, limousinen stod utanför och väntade på dom. När de satt i bilen och var på väg tillbaka till hotellet tänkte Aubrey på dagen. Helt klar en av de bästa dagarna i mitt liv. Tänkte hon och log stort.


Kapitel 5 - Starbucks has the best coffee.


På morgonen när jag vaknade kändes det som om jag inte hade sovit på flera år, så trött var jag. igår hade varit en fantastisk kväll men jag kom hem ganska sent till hotellet. Idag var det dags att jobba igen, vilket innebar massa snack med Mandy om "bieber kvällen". Jag fick dra mig upp ur sängen och gick direkt in på toaletten för och ta en snabb dusch. När jag var klar tog jag på mig vanliga jeans och en t-shirt med tryck på.
När jag äntligen var framme på starbucks kom Mandy springade emot mig, "oh my god, jag fattar inte att vi har pratat med Justin bieber OCH varit på hans konsert!" Skrek hon.
"Eftersom jag inte är beroende av honom så är jag inte "kan inte fatta det" precis, men ja, det var jätte roligt." Sa jag och tog på mig förklädet.
Vi jobbade flitigt som vanligt med prat i mellan kunderna. "Tänk att Justin kom till just den här starbucks i hela London." Sa Mandy drömmande. "Det är väl inte så konstigt?" Frågade jag.
"Det ligger ju på oxford street."
"Ska du med till mitt hotell ikväll?" Frågade Mandy, "det ligger inte så långt härifrån."
"Visst, gärna. Om du slutar prata om Justin Bieber hela tiden." Sa jag. "Okej... ska försöka." Sa hon tveksamt.
Jag vände mig mot dörren och såg vem som kom in, fast han hade luvtröjan upp över huvudet och solglasögon. "Justin det outfiten lurar ingen." Sa jag med ett flin på läpparna. "Du ska se om jag går utan dessa sakerna, alla tjejer kommer fram och vill ha autograf och bilder och jag får stå på samma plats i typ tre timmar." Sa han. "Trodde du gillade det?" sa jag. "Visst gör jag det, jag älskar det. Men det kan bli jobbigt." Sa han. "Varför går du inte bara då, och säger att du inte har tid?" Frågade jag. "Vill inte svika fansen." Sa han och log.
Under tiden vi hade stått och pratat hade Mandy kommit ut från skafferiet, "HEEEEEJ JUSTIIIIN!!!" Skrek och och log jätte mycket medan hon vinkade vilt med ena handen. Jag och justin kollade på varandra och skrattade tyst. "Hej Mandy". Sa han och log.
"Så justin, vad vill du ha idag?" Sa jag med ett retsamt leende. "Jag tar en vanlig kaffe bara." Sa han och tog upp pengar ur sin plånbok. "Sticker du enda hit här för och köpa en lite kopp kaffe?" Frågade jag. "Vadå? Starbucks har det bästa kaffet." Sa han och ryckte på axlarna. "Visst, visst." Sa jag. "Dessutom känner jag ju er nu." Sa han flörtigt. Jag bara himlade med ögonen och hällde upp kaffe i en kopp till honom. "Jag sitter här så du kan ta det i en vanlig kopp." Sa han.

Justin satte sig som vanligt vid ett av hörnborden så att han skulle få vara ifred. Jag märkte hur han i mellan åt gav mig blickar som han inte ville jag skulle se. Så fort jag tittade tillbaka vände han bort huvudet.
När Justin gick vände han sig om och vinkade hejdå och log, jag vinkade tillbaka sedan gick jag och hände mitt förkläde eftersom jobbdagen var slut. "Mandy, kommer du? Skulle vi hem till dig?" Frågade jag med hög röst.
"Jag kommer, jag kommer." Sa hon.

Mandy bodde på ett hotell jätte nära starbucks så vi kunde gå dit, vi var framme på en kvart ungefär. När vi kommit fram till hennes hotell åkte vi upp på hennes rum. "Vad ska vi göra?" Frågade jag. "Ska vi se en film eller något? Vi kan se Justin's film!" Sa hon med värsta leendet. "Mandy..." varnade jag henne. "koooom igen Aubrey!" Frågade hon och gjorde valpminen. "Sätt på den då" Sa jag för jag orkade inte tjabbla. Då ringde telefonen, ett nummer jag inte kände igen. "Ja det är Aubrey" Svarade jag. "Aubrey?" Hördes en röst. "Justin? Justin är det du?" Frågade jag förvånat. "Jag behöver hjälp Aubrey, jag är vid londo..." Sedan bröts det.
"Glöm filmen." Sa jag till Mandy, "Justin är i fara."

Hon drog i sitt förkläde och sa med ledsen ton, ”jag måste jobba.”

Dagarna gick och det var bara samma kunde varje dag, men en dag kom någon annan in. Det var… Justin Bieber.

- Okej, Mandy freaka inte ut nu men Justin Bieber kom precis in genom dörren. Hon vände sig om direkt.

- Oh my gooood!

- LUGNA DIG! Skrek jag

- Hej tjejer, sa Justin. Jag skulle vilja ha en chailatte och en mudcake. Är ni från England?

- Nej, vi är från Sverige sa jag för Mandy hade tydligen blivit stum.

- Ah, nice sa han och kollade mig rakt in i ögonen.


Kapitel 4 - The concert ♥



Jag gav Justin hans saker och han betalade. "Så, kommer ni på min konsert ikväll?" Frågade han. "Nej det gör vi inte" Sa jag. "Vi har inga biljetter", fyllde Mandy i. "Det kan nog fixas", sa han och tog upp två biljetter ur fickan. Mandy's ögon blev stora som bowling klot. "Herregud" var det enda hon fick fram. "Ni verkar ju vara ganska stora fan med tanke på din tröja", sa han till Mandy. "Justin, vi kan inte bara ta emot biljetter så". Sa jag. "Det är biljetter som har blivit över, vi har ingen användning för dom länge. Dom kommer slängas annars". Sa han och sträckte fram biljetterna. Aubrey tänkte lite sedan sträckte hon fram handen för att ta biljetterna.
"Tack" sa hon. Justin log och satte sig vid ett bord i ett hörn, drog ner kepsen över pannan och upp med luvan för att ingen skulle se att det var han, sedan började han äta.

Aubrey och Mandy tog emot massa kunder hela dagen enda tills klockan blev halv sju då dom slutade jobbet för dagen.
"Vilken tid börjar konserten?" Frågade Mandy med nervös röst.
Aubrey hämtade sin väska som hon hade lagt biljetter i.
Hon tog upp och kollade när konserten började. "Halv nio börjar den". Sa Aubrey. "Det är i The o2 arena, jag tror jag vet var det är". Sa Aubrey och kollade upp på Mandy som såg jätte nervös ut.

Aubrey gick fram till henne och puttade till henne försiktigt på armen, "det kommer gå bra". Sa hon.
Sedan gick de mot dörren och försökte få tag på en taxi. Det tog ett tag men sen stannade en taxi och dom hoppade in. "Park Plaza hotell". Sa Aubrey till taxichauförren.

När det äntligen var framme på hotellet gick de upp på Aubrey's rum och klockan hade redan blivit halv åtta. Mandy skulle göra vid sig där så hon slapp åka till sitt hotell och sen dit där.

De plattade varandras hår och sedan sminkade de sig, klockan blev åtta och det var dags att åka. De gick ner i receptionen och skulle fråga om det gick någon buss dit. Ellas farbror, Paul kom fram till oss och hörde att vi frågade efter en buss. "Jag hörde att ni skulle på Justin Bieber's konsert ikväll, och inte ska ni åka buss dit där". Sa han och pekade ut, där stod en limousin. "Är detta en dröm eller?" Sa Mandy och sprang ut.

"Tack farbror Paul". Sa Aubrey och kramade om honom sedan sprang hon också ut och vi satt oss i bilen. Aubrey antog att chauffören redan visste var de skulle för han sa ingenting.

När bilen stannade hoppade Aubrey och Mandy ut, arenan var gigantisk och såg jätte maffig ut. De gick emot arenan och där var massa småaffärer utanför med justin saker i. Mandy skulle köpa en justin tröja och en lyssak man viftade med i luften. Hon tvingade även Aubrey att köpa samma saker. De gick in och det var jätte lång kö, såklart. De kom äntligen in och då började nedräkningen och sen kom justin ut på scenen och började sjunga "love me".

Konserten flög iväg och Aubrey och Mandy stod och hoppade och skrek, tro det eller inte med Aubrey började faktiskt gilla honom.
När konserten nästan var slut hör de hur justin säger i micken, "Aubrey och Mandy kan ni vara snälla att komma upp på scenen så ni kan vara min one less lonely girl?" Frågade han. Aubrey blev helt stel i hela kroppen och Mandy höll på att svimma.

Aubrey drog med sin Mandy mot scenen där Justin's crew hjälpte dom upp på scenen bakvägen. "Hej" Sa Justin tyst och log mot oss. De satte sig på varsin stol som var där och justin började sjunga. Sedan kom han emot dom och de fick varsin stor bukett rosor plus en puss på kinden. Publiken skrek som galningar och Aubrey var säker på att hon skulle få tinitus efter det här.

Justin ledde de av scenen och han började sin sista sång, "baby". Alla stod och hoppade och sjöng med i låten.
Sen var det dags att åka hem, limousinen stod utanför och väntade på dom. När de satt i bilen och var på väg tillbaka till hotellet tänkte Aubrey på dagen. Helt klar en av de bästa dagarna i mitt liv. Tänkte hon och log stort.

Troian, Ashley och Shay följde med Aubrey hem, de badade i Aubreys nergrävda pool hela dagen. När de var dags för dom att gå hem kramade de varandra länge, de skulle ju inte ses på hela sommarlovet. Aubrey hade redan packat allt så hon la sig i sin säng, hon somnade direkt. Hon vaknade morgonen därpå av fågelsång utanför fönstret, idag skulle hon äntligen till London!

kapitel 3 - London.

Både hennes mamma och pappa körde henne till flygplatsen.
Det blev mycket tårar, speciellt för hennes mamma, Ella.
När hon väl satt på flygplanet satte hon i hörlurar i öronen och satte på musik i sin ipod.
Det tog endast två timmar att flyga till London, när hon gick av flygplanet andades hon in den härliga Englands luften.
Ellas farbror jobbade på ett hotell som hette park plaza hotel och där fick hon bo gratis. Hotellet låg ganska långt ifrån caféet så hon fick helt enkelt ta taxi dit.

Dagen efter.

På morgonen när hon vaknade sken solen där ute, Aubrey hade fått det finaste rummet med utsikt till London eye. Hon gjorde vid sig på några minuter, hon började jobba vid nio och klockan var redan halv.
Hon sprang ner och fick en taxi direkt.
Det tog endast tio minuter ner så hon kom lite tidigt.
Hon gick in på starbucks och där var en tjej i hennes egen ålder som stod i kassan, hon hade långt blont hår,
blåa ögon och bar en Justin Bieber tröja.

- Hej, jobbar du här? Frågade jag på Engelska.

- Japp, var kommer du ifrån`

- Sverige, var kommer du ifrån då?

- Haha, jag kommer också från Sverige sa hon på svenska. Båda började skratta.

- Gillar du Justin Bieber? frågade jag och pekade på hennes tröja

- Åh, ja jag är typ kär i honom haha! Dudå?

- Nja, vissa låtar är bra och så men jag gillar inte honom direkt.

De jobbade flitigt hela dagen, Mandy som tjejen hette, och Aubrey kom jätte bra överens. När de hade lunch stannade de kvar och fikade.

- Justin är i London just nu, sa Mandy.

- Ska du inte leta efter honom? sa jag med en retsam ton.

Hon drog i sitt förkläde och sa med ledsen ton, ”jag måste jobba.”

Dagarna gick och det var bara samma kunde varje dag, men en dag kom någon annan in. Det var… Justin Bieber.

- Okej, Mandy freaka inte ut nu men Justin Bieber kom precis in genom dörren. Hon vände sig om direkt.

- Oh my gooood!

- LUGNA DIG! Skrek jag

- Hej tjejer, sa Justin. Jag skulle vilja ha en chailatte och en mudcake. Är ni från England?

- Nej, vi är från Sverige sa jag för Mandy hade tydligen blivit stum.

- Ah, nice sa han och kollade mig rakt in i ögonen.

Ali? Du vet att Toby redan har bjudit Aubrey till balen va? Sa Troian.
- VA!? AUBREY? Hur kan han bjuda henne istället för mig? Skrek Alison.
- Kanske för att Aubrey är skolans populärare & snyggaste tjej? Sa Ashley med ett hånleénde på läpparna.
- ÅHHHHHHH!!!!!! Skrek Alison och sprang ut från klassrummet, hennes gäng följde självklart efter.

Kapitel 2 - balen/skolavslutning.



Dagarna segade sig verkligen fram till balen, men där dagen äntligen kom var jag och mina vänner hemma hos Shay för och göra ve oss inför kvällen. Toby bodde mitt emot Shay så han skulle komma och hämta upp mig och dom andra där hemma. Troian, Shay & Ashley skulle möta sin dejter på balen. Vi hade redan valt klänningar flera månader innan balen så vi visste exakt vilken vi skulle ha. Klockan gick snabbt och vi hörde en svag kanckning på dörren. Toby var snygg i sin svarta kavaj, och han hade gjort något med håret. Det var längre, mörkare och helt lockigt. Hans nästan helt svarta ögon var ännu svartare, så svarta att det inte fanns någon botten, man kunde drunka i dom, så vacker. Toby märkte att hon stod och stirrade på honom så han la sin arm runt hennes axlar och började gå utåt.

- Vänta sa Jag, jag måste hämta min väska.

Jag sprang och hämtade sin väska, sedan hoppade jag och dom andra tjejerna in i Tobys bil (ja hans pappa hade faktiskt låtit honom köra bil till balen fast han bara var sexton). När vi kom fram till balen var där fullt med lampor upphängda utanför. Vi dansade hela tiden och klockan sprang iväg. När balen närmade sig sitt slut körde Toby hem mig, han följde mig till dörren där han drog mig till sig och kysste mig hejdå sedan gick jag in. Nästa dag var det skolavslutning, jag hade en klänning som nådde ner till knäna, den var vit med en ljusrosa ros vid brösten. Min pappa körde mig til kyrkan skolavslutningen skulle hållas. Jag satte sig bredvid sina vänner, Toby satt på andra sidan och log mot mig, jag log tillbaka. Avslutningen gick snabbt, prästen pratade lite, rektorn pratade lite och sedan skulle alla nior sjunga en sång tillsammans. Sedan kramade alla varandra hejdå och de fick sina betyg. Sen kom Toby fram till mig och gav mig en kyss och en röd ros. Troian, Ashley och Shay följde med mig hem, de badade i min nergrävda pool hela dagen. När de var dags för dom att gå hem kramade vi varandra länge, vi skulle ju inte ses på hela sommarlovet. Jag hade redan packat allt så jag la sig i sin säng, hon somnade direkt. Jag vaknade morgonen därpå av fågelsång utanför fönstret, idag skulle hon äntligen till London!

Kapitel 1 - Sommarjobb




Jag satt vid datorn för och leta sommarjobb, jag ville komma bort från tråkiga Sverige. Jag letade i England och Paris, helst ville jag åka till New York men det var för långt.

"Vi söker sommarjobbare på starbucks café på Oxford Street i London" Så stod det på en av annonserna. Jag bestämde mig för och ta det, jag letade fram numret och ringde dit.

- Hej jag heter Aubrey och kommer från Sverige. Jag läste på er hemsida att ni söker sommarjobbare, är det fortfarande aktuellt?
- Ja, det är det! När kan du börja?
- Mitt sommarlov börjar den fjortonde Juni, så kan jag komma typ dagen efter?
- Det blir perfekt, vi ses då!
- Tack så mycket, hejdå!


Jag gick ner för och berätta för sin mamma, det hade tagit ett tag och övertala min mamma att få åka så långt bort hela sommare men till slut gick hon med på det. Sedan gick jag upp och la sig i sin säng, klockan var mycket och det var skola dagen därpå. När jag låg i sin säng tänkte jag "Jag ska vara i London hela sommarlovet, så himla skönt! Och om en vecka slutar jag nian och efter det är det gymnasiet som gäller och jag får göra det jag älskar varje dag, musik." Sedan somnade jag.

Senare nästa dag i skolan bjöd Toby mig till balen, jag tackade ja. Toby var en lång, snygg, mörkögd och mystisk kille som också gick i avgångsklassen. Min tre bästa vänner Ashley, Troian & Shay kom emot mig.

- Wow, bjöd Toby dig till balen? Frågade Shay, sa du ja?
- Ja & ja sa jag.

Vi gick emot vår första lektion, den tråkigaste av de alla, matte. Väl inne på lektionen hör jag Alison, världens bitchigaste tjej, alltid med sitt gäng bredvid sig.

- Toby kommer självklart bjuda mig till balen! Sa Alison överlägset högt så alla skulle höra.
- Såklart han kommer sa Mona, en tjej i hennes gäng.

Haha,tror de Toby kommer bjuda henne till balen? Skulle inte tro det för han har redan bjudit mig! Tänkte Aubrey.

- Ali? Du vet att Toby redan har bjudit Aubrey till balen va? Sa Troian.
- VA!? AUBREY? Hur kan han bjuda henne istället för mig? Skrek Alison.
- Kanske för att Aubrey är skolans populärare & snyggaste tjej? Sa Ashley med ett hånleénde på läpparna.
- ÅHHHHHHH!!!!!! Skrek Alison och sprang ut från klassrummet, hennes gäng följde självklart efter.