"Ja det är Aubrey" Svarade jag. "Aubrey?" Hördes en röst. "Justin? Justin är det du?" Frågade jag förvånat. "Jag behöver hjälp Aubrey, jag är vid londo..." Sedan bröts det.
"Glöm filmen." Sa jag till Mandy, "Justin är i fara."


"Men var fan är han då?" Skrek Mandy med panik i rösten. "Mandy, jag vet inte!" Skrek jag tillbaka medans vi sprang allt vad vi kunde. "Det sista han sa var att han var vid londo..., sedan bröts samtalet!" Sa jag.
"Men... då är han ju såklart vid London eye fattar du väl?" Sa Mandy lite lugnare. Vi stannade. "Vad heter annars något som börjar med londo här i London?" Sa hon lugnt. "Du har rätt, kom igen. Kan du vägen dit?" Frågade jag.
"Det ligger ju precis vid ditt hotell, vi kan inte gå dit. Vi får ta taxi."
Det hade redan blivit mörkt ute och vi sprang mot en av taxi bilarna som stod parkerade vid gatan, vi hoppade in och sa att vi skulle till London eye.
Det tog inte så lång tid att åka dit men det kändes som en evighet. När vi väl var framme betalade vi snabbt och hoppade sedan ur bilen. "JUUSTIIIIIN!?" Skrek jag. Inget svar. Vi började leta runt London eye, i närheteten och överallt. "Mandy, för helevet han är inte här!" Skrek jag med gråt i rösten. "Jag vet att han var i fara, jag kunde höra det på hans röst." Vi fortsatte leta. "Aubrey?" hörde jag en svag röst kalla. "Justin?" Sa jag försiktigt.
"Jag är... här." Han hade svårt att prata.
Då vänder jag mig om och ser att han ligger på marken precis bakom mig, tätt intil London eye. "Justin, vad fan har hänt?" Frågade jag medans jag satte mig ner bredvid honom på knä.
"Fyra killar, jag... köpa blommor." Sa han, han kunde knappt prata. "HAR DU BLIVIT MISSHANDLAD?" Skrek jag. "Ja". "Justin, vi måste få dig till ett sjukhus. Klarar du av att resa dig med min och Mandy's hjälp?" Frågade jag lugnt medans jag tog upp hans huvud och la i mitt knä.
Jag tog upp mobilen ur fickan och ringde till Mandy, "Du kan komma till London eye, nära där man hoppar på." Sa jag. Hon kom inom fem minuter.
När hon såg Justin ligga där på marken och blöda började hon gråta. "Vi måste hjälpa honom till ett sjukhus" sa jag. Hon började gå mot oss och jag sa att hon skulle hjälpa mig att lyfta upp honom. Vi tog tag i varsin sida sedan började vi gå mot hotellet. Vi letade fort upp min farbror och sa at vi behövde en bil som körde oss till sjukhuset snabbt. Han ringde en av sina limousiner som var där inom några minuter.
Vi var framme vid sjukhuset snabbt, farbror Paul hade åkt med i bilen och hjälpte oss in med Justin. "Vi behöver hjälp, fort!" Sa han och bar Justin i famnen. En sköterska kom och ledde in de i ett rum medan vi fick vänta utanför.
Vi satt i flera timmar och väntade och klockan började närma sig morgon. Då kom en av sköterskorna ut ur rummet Justin la i. "Jag vet inte hur han kommer bli, men förhoppningsvis återhämtar han sig. Men han har fått ordentliga slag i huvudet så vi ska ta tester nu så han inte har inre blödningar". Jag kunde knappt hålla gråten inne. "Tack, gör ert bästa." Sa jag, nöjd med att jag lyckades låta så lugn.
Farbror Paul kom ut ur Justin's rum, han hade varit läkare en gång i tiden så han hade hjälpt till för sjukhuset hade brist på doktorer. "Det är bäst vi åker hem, Aubrey." Sa han. "Ska du sova över hos mig?" Frågade jag Mandy. "Nej jag tror jag åker till mitt hotell." Sa hon lugnt med rödgråtna ögon.
"Limousinen kör dig till ditt hotell när vi har hoppat av på vårt." Sa Farbror Paul. Vi började gå ut och det hade ljusnat ute. När limousinen var framme på vårt hotell hoppade vi av, jag kramade Mandy hejdå och gick upp på mitt hotellrum.
Jag tvättade av mitt smink och la mig i sängen och satte in hörlurarna i öronen och satte på musik. Justin Bieber - where are you now.

Lyssna medan ni läser resten.

Jag la mig ner och blundade, jag låg och tänkte på allt som hade hänt under dagen. Jag gillade verkligen Justin, tänk om han skulle dö? Sköterskan sa ju faktiskt att det var möjligt, eller hon sa ju inte det rakt ut men jag förstod att hon menade det. Han låg ju faktiskt i koma. Det hade varit en väligt lång dag, eller kanske fick säga natt. Jag var trött och somnade på ett ögonblick med musik i öronen.