Jag la mig ner och blundade, jag låg och tänkte på allt som hade hänt under dagen. Jag gillade verkligen Justin, tänk om han skulle dö? Sköterskan sa ju faktiskt att det var möjligt, eller hon sa ju inte det rakt ut men jag förstod att hon menade det. Han låg ju faktiskt i koma. Det hade varit en väligt lång dag, eller kanske fick säga natt. Jag var trött och somnade på ett ögonblick med musik i öronen.

Kapitel 7 - Koma

När jag vaknade på morgonen tänkte jag in på vad som hade hänt, jag gick upp ur visslandes ur sängen men en tanke på att Justin skulle komma till fiket idag också. Men sen kom jag på det, han kommer inte. Han låg på sjukhus och kanske aldrig mer kommer vakna upp igen.
Jag blev lite svimfärdig och satte mig på sängen och tänkte igenom allt en sista gång sedan satte jag mig vid min laptop jag hade tagit med mig hemifrån.
Jag gick in på en justin bieber blogg och såg direkt att nyheterna redan hade spridit síg. Det fanns till och medp å aftonbladet. Och det var såklart full kalabalik bland alla beliebers.
Jag gjorde ve mig snabbt sedan gick jag ner i lobyn för och fixa en taxi som tog mig till starbucks. Farbror Paul kom emot mig. "Var ska du?" Frågade han. "Det är en vanlig dag, jag måste jobba". Sa jag trött.
"Det kan du glömma". Sa han och ledde mig mot hissen. "Du har sovit i två och en halv timme, både du och Mandy har fått ledigt idag." Sa han. "Tack fabror Paul" Sa jag och tog hissen upp på mitt rum igen.
Jag la mig i sängen igen och tänkte sova men tankarna bara for igenom mitt huvud hela tiden, till slut gav jag upp oc gick upp ur sängen och satte mig vid datorn.
Jag gick in på twitter och det första jag får se är #getwelljustin som trendar. Såklart, man måste bli påmind hela tiden tänkte jag.
Jag tänkte på att alla hans fans inte vet om jag inte känner justin, de vet inte att jag var med honom på sjukhuset. Att jag var den som hittade honom. Att jag var den han ringde. Jag gick in på Justin's mammas twitter för och se om hon ens visste om det, men hur kunde hon inte veta? On my way to London, my little boy is on the hospital. I'm so worried... Så hade hon skrivit, hon måste verkligen vara rädd. Hon borde vara framme på sjukhuset nu eftersom hon skrev det för tio timmar sen.
Jag skyndade mig ner i lobyn igen, "Fabror Paul, jag måste sticka till sjukhuset." Skrek jag rakt ut. Han kom springades och fixade en taxi till mig. "Ta det försiktigt, Aubrey" Sa han och pussade mig på pannan.
Jag sprang ut på gatan och hoppade i taxin som stod och väntade på mig. "Till sjukhuset" Sa jag till taxichauförren.
När vi var framme på sjukhuset betalade jag och hoppade ut och sprang in på sjukhuset. Jag visste var justin låg så jag sprang direkt dit.
När jag såg att justin inte låg i sin säng blev jag riktigt orolig. Vad hade hänt!? Hade han inte klarat sig? Nej, så fick jag inte tänka!
Jag gick till receptionen, "Var är Justin?" Frågade jag med panik i rösten. "Bieber?" Frågade receptionisten.
Ja vem annars tänkte jag. "Ja, Bieber." Sa jag. "Vi får tyvär inte ge ut den informationen." Sa hón. Gud vad jag retade mig på henne. "Jag var med honom här i natt, det var jag som hittade honom!" Skrek jag nästan. "Är du en familjemedlem?" Frågade hon. "Nej, men..." började jag men hon avbröt mig. "Då får jag tyvär inte ge ut den informationen." Sa hon retligt. Jag började bli riktigt sur. Då kom en kvinna i 30 års åldern emot mig, Justin's mamma. Jag såg direkt att det var hon.
"Det är lugnt, hon är med mig." Sa Pattie, Justin's mamma till receptionisten. Hur visste hon vem jag var?
Receptionisten bara nickade och log.
Jag följde med Pattie. "Hur vet du vem jag är?" Frågade jag henne. "Skojar du?" Sa hon och log. "Justin pratar om dig hela tiden, varje gång vi pratar i telefon nämner han dig. Han har skickat minst tre bilder på dig också." Sa hon. Wow jag visste inte att Justin gillade mig så mycket tänkte jag, är med som vän eller mer än vän? Jag visste inte vad jag skulle säga till Pattie så jag sa bara "wow." Sedan gick vi vidare i sjukhus korridoren tills vi kom till justin's rum.
Justin såg så fridfull där han låg, fast han hade stora blåtiror runt båda ögonen plus sår var han fortfarande lika söt. Jag satte mig på stolen som stod bredvid hans säng och tog han i handen. "Justin om du hör mig, tryck din hand." Pattie kom närmre. Jag hade hört att fast folk låg i koma kunde de höra en och reagera på det man sa. Men ingenting hände. "Justin, allting kommer bli bra. Du kommer vakna upp. Hör du det?" Frågade jag. Jag kände en liten tryckning i handen. "Justin?" Frågade jag. Jag kände det igen. "Han tryckte handen." Sa jag till pattie med ett stort leende på läpparna och tårar rinnandes ner från kinderna. "Justin?" Sa Pattie. Jag såg ett leende på justin's läppar och kände en till tryckning. Han var inte vaken, men han var inte borta heller. Han var fortfarande här och han skulle bli bra tänkte jag.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
förlåt för ganska kort kapitel. Men vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? :)