,

previous: Med jämna mellanrum log han stort och kunde knappt hålla sig för skratt. När han avslutade gick han av scenen igen och satte sig på stolen bredvid mig. "Tack", viskade jag och pussade han på kinden. Han kysste mig mjukt på läpparna. Seth fnissade på andra sidan bordet. "Håll för ögonen, Seth", skojade Justin och kysste mig igen.  

Jag gick mot altaret med pappa vid min sida. Jag hade en aning problem med att gå i mina höga klackar. Justin stod där framme. Hans leende sken mot mig. Mitt hjärta började pumpa snabbare, allt blod verkade åka upp i huvudet. Det gjorde mig yr. Jag var så nervös, hela huvudet snurrade och jag var nära på att tappa balansen. Pappa tryckte till i min arm. ”Hur är det?” Hans röst var svag och lugn. Jag nickade och log snett. ”Nervös bara”, svarade jag och fortsatte gå. Justin började sakta men säkert bli suddigare och suddigare, till slut var han nästan helt borta. ”Justin?!” Min röst var panikslagen. Folket runt omkring satt bara kvar på sina platser, log och skrattade som om ingenting hade hänt. ”JUSTIN?!” Han log mot mig, han såg förvirrad ut. ”Jag älskar dig”, viskade han innan han försvann helt.

 

Jag vaknade upp och drog ett djupt andetag. Svetten täckte mig och hjärtat pumpade lika mycket som det hade gjort i drömmen. Jag trevade med handen på andra sidan sängen, men Justin var inte där. Jag hoppade till av knackningar på dörren. Jag skyndade mig dit med hopp om att det var Justin. Det var inte Justin, det var Mandy med ett stort leende. ”Idag är det den stora dagen!” Nästan skrek hon och sprang in genom dörren. ”Vad är klockan?” Frågade jag och gnuggade mig i ögonen. ”Tolv”, svarade hon nonchalant. Paniken började stiga i mig. Bröllopet skulle börja om fem timmar. ”Mandy! Bröllopet börjar om fem timmar! Jag måste ringa Justin!” Hon skakade på huvudet och greppade mina armar. ”Ta det lugnt. Det enda du ska tänka på är att ta på dig din klänning och bli fixad hos Justins stylist. Och du får inte ringa Justin.” Jag kollade på henne, ”varför?”

”Mannen och hustrun från inte prata med varandra innan bröllopet.” Jag svalde och skakade på huvudet. ”Jag trodde det bara var att de inte fick se varandra innan?” Mandy log, ”ändrade regler.”

Jag gick in i badrummet för att duscha och ta på mig några sköna kläder för att sedan åka ner till Justins stylist. Klockan började gå mot halv två och jag började undra om jag verkligen var stressad eller bara nervös. När sminket var klart var det bara håret kvar. Hon snurrade runt stolen jag satt i så jag kunde se mig själv i spegeln. Jag log. Om jag gick säga det själv såg jag verkligen bra ut. Dock trivdes jag inte helt bakom allt detta sminket. Jag reste mig upp och Mandy kom in. ”Aubrey, du ser fantastiskt ut!” Jag log och snurrade runt. ”Tack.”

 

Jag satt i Mandys bil på väg till kyrkan. Affärerna runt omkring var fulla av hjärtballonger och alla hjärtans dag presenter. Jag drog några djupa andetag, Mandy sneglade på mig. ”Nervös?” Jag nickade, ”lite.”

”Du har ingenting att vara nervös över”, log hon. ”Tack”, sade jag. Hon kollade undrande på mig. ”Tack för att du är en så bra vän och att du alltid har funnits där för mig.”

”Detsamma”, sade hon och klappade mig på axeln.

 

Justin's perspektiv.

Jag rättade till slipsen för hundrade gången. Jag andades djupt. ”Det kommer gå bra”, viskade jag för mig själv. Chaz kom innanför dörren, jag sneglade på honom över axeln i spegeln. ”Dude, är du nervös eller?” Jag skakade på huvudet. ”Nejdå.” Han skrattade. ”Du behöver inte ljuga för mig, jag ser det på dig.” Jag log, ”lite kanske.” Jag drog upp kavajarmen och kollade på klockan. Kvart i fem, om en kvart var det dags. Jag drog fingrarna genom håret och tog en sista titt i spegeln innan jag gick ut med Chaz vid min sida. Folket hade redan börjat samlas i kyrkan. Jag steg ut och ställde mig på altaret, Chaz stod bredvid mig och Mandy, Troian, Shay och Ashley hade intagit andra sidan och skulle stå bredvid Aubrey så fort hon kom. Kyrkklockorna började ringa, folket reste sig från sina platser och kollade mot ingången. Aubrey kom in med sin pappa vid hennes sida. Hennes vita, långa klänning prydde hennes kropp perfekt och hennes hår fladdrade till från vinden utifrån. Jag log, hon hade ett förvirrat och lite förbryllat ansiktsuttryck men sedan log hon också.

 

Aubrey's perspektiv.

Jag tvingade mig på ett leende och fick påminna mig själv att det jag hade drömt, bara var en dröm. Justin skulle inte försvinna. Han skulle stå där uppe och vänta mig och vi skulle gifta oss. Pappa lämnade av mig precis vid altaret och Justin tog mig i handen och hjälpte mig upp för de två trappstegen. Prästen började prata. ”Justin, vill du börja med några ord?” Justin nickade och tog mig i båda händerna. ”Aubrey. Enda sen den där första gången på cafeét visste jag att du var något speciellt. Jag kunde inte sluta tänka på dig. Jag var bara tvungen till att bjuda in dig till min konsert.” Alla skrattade. ”Jag kommer ihåg allt så väl. Vår första kyss, allt. Varje gång du är nära känns det som om solen lyser tusen gången starkare. Det finns ingen som du, det finns ingen som får mig att må så bra som du gör. När du berättade för mig att jag hade gjort dig gravid, att du bar mitt barn kunde jag inte bli besviken eller arg, jag blev bara glad. Och lite förvirrad. Det är du Aubrey, du är den jag vill leva resten av mitt liv med. Det är dig jag vill göra alla saker med i världen. Det är dig jag vill dö med. Jag älskar dig.” Jag kände tårarna rinna nerför kinderna. Alla i publiken jublade. ”Aubrey, har du något att säga?” Jag torkade tårarna och försökte så gott jag kunde med att inte smeta ut sminket. ”Justin, du är den enda för mig. Första dagen på cafeét, det enda jag visste om dig var att du var en stort världsstjärna. En kille som bara brydde sig om pengar och ingenting annat. Jag hade så fel. Direkt när jag började lära känna dig visste jag att ingen hade ett så stort hjärta som du har. Vad vi har är speciellt, ingen kommer någonsin förstå sig på det. Även om dem försöker. När du håller om mig vet jag att allting kommer bli bra. Jag vet om att jag är säker. Dina armar är som ett skyddsnät. Jag älskar dig.” Jag såg på Justin att hans tårar brände bakom ögonlocken, men han försökte med allt för att inte få fram dem. Folket jublade ännu en gång. Justin viftade med handen mot Seth som ett tecken på att han skulle komma fram med ringarna. Justin satte min ring på mitt finger och jag hans ring på hans. ”Tager du Aubrey Nicole Montgomery till din äkta maka?” Justin log, ”ja.”

”Tager du Justin Drew Bieber till din äkta make?” Jag skrattade, ”självklart!”

”Du kan nu kyssa bruden.” Justin tog tag i mig i vände mig neråt, han kysste mig intensivt och ville inte släppa.

Vi gick ner för altaret och ut i solen. En häst och vagn pyntad med hjärtan, blommor och andra dekorationer stod och väntade utanför och skulle ta oss till festlokalen.

 

Justin's perspektiv.

Jag höll Aubreys hand i min. Jag kände värmen och jag kände hur allt i världen var möjligt. Jag var glad över min framgång som artist, men detta betydde så mycket mer. När vi äntligen var framme hjälpte jag henne ut och ledde in i henne i lokalen. Folket var i full gång med dans och mat. ”De lyckliga är äntligen här”, sade Chaz i mikrofonen. ”Och nu är det dags för det alla har väntat på, en dans från de lyckliga.” Alla jublade, jag och Justin tittade på varandra och skrattade.

Jag drog henne intill mig och började dansa med henne sakta. Hennes hår trillade in i hennes mun hela tiden och jag kunde inte låta bli att skratta. Jag lade det till rätta bakom hennes ena öra och kysste henne. "Du är otrolig", viskade jag. "Man bli som man umgås", sade hon. Jag skrattade, "du är så dålig. Men jag älskar dig ändå." Hon log belåtet. "Tack." Jag snurrade runt henne. "Forever", sade hon. "And always", lade jag till och tryckte mina läppar mot hennes. 

”Justin, vill du komma hit ett ögonblick?” Jag kollade över min outfit för säkert tusende gången i spegeln. Justin kom bakom mig och log. ”Vad är det älskling? Står du fortfarande och nojar över din klänning?” Jag suckade. ”Kan jag verkligen ha den? Är den inte för mycket?” Han skakade på huvudet och placerade händerna på mina höfter. ”Den är perfekt”, sade han och kysste mig på halsen. ”Säker?” Frågade jag. Han skrattade, ”sluta nu. Jag är 110 procent säker.” Jag log snett och vände mig om. ”Jag är bara så nervös”, sade jag. ”Detta är inte ens bröllopet och du är redan så nervös att du nästan svimmar.” Han skakade på huvudet. ”Du är för söt.”

 

 Justin's perspektiv.

Jag kollade på Aubrey och log för mig själv. Om två dagar var den stora dagen. Min sanna kärlek skulle bli min fru. Jag sneglade på klockan som hängde på väggen. Jag kunde inte riktigt slita ögonen ifrån henne. ”Aubrey?” Viskade jag. Osäker på om hon skulle höra mig eller inte. Hon vände sig kvickt om. ”Ja?”

”Jag älskar dig.” Hon log, ”jag älskar dig med.”

Jag tog ut två olika kavajer från garderoben. ”Vilken ska jag ha?” Frågade jag och höll upp båda två mot Aubrey. ”Den guldiga”, flinade hon. ”Fortfarande osäker på din klänning?” Frågade jag. Hon vände bort huvudet. ”Lite.” Jag suckade. ”Aubrey, sluta. Klänningen är jätte fin och den är inte för mycket. Även om klänningen hade varit ful så hade den varit fin på dig. Du passar i allt, du är alltid vacker.” Hon kom fram till mig och kysste mig försiktigt på halsen. Jag drog henne tätare till mig och började kyssa henne intensivt på läpparna. Hon drog sig undan. ”Inte än”, sade hon med ett flin. ”Du kan inte bara göra så och sen bara gå..” Började jag, men hon hade redan hunnit ut från rummet.

 

 Aubrey's perspektiv.

Fyra timmar senare.

Justin hade insisterat på att åka dit i en egen bil och inte med en limousine. Han parkerade sin range rover närmast stranden och kom över på min sidan för att öppna dörren till mig. ”Tack min gentleman.” Skrattade jag. Stranden var upplyst av alla lampor och ljus som var tända. Borden var uppställda i linjer, maten var framplockad på ett annat stort bord bredvid. Jag visste att stranden i Orange County var fin, men jag visste inte den var såhär fin. Justin tog mig i handen. ”Redo?” Jag nickade, ”jepp.” Han ledde mig ner till stranden där nästan alla redan stod och väntade på oss. Seth kom framspringandes till oss. ”Mamma, pappa!” Skrek han. Båda skrattade. Mina föräldrar var där, Justins föräldrar, våra vänner och till och med några vi inte kände igen.

Folket åt som galningar och när alla äntligen hade ätit upp kom min mamma upp på den lilla scenen som var där. ”Jag ville bara säga att jag är så glad att Aubrey har Justin i sitt liv. Lova att ta hand om henne förevigt, Justin.” Justin nickade, ”såklart.” Mamma såg nöjd ut. ”Justin vill även sjunga en låt för Aubrey. Välkommen upp på scenen Justin.” Jag kollade förvånat på Justin, jag visste ingenting om det här. När hade han haft tid att planera detta? Justin intog scenen och log mot mig. ”Denna låten är skriven till dig min ängel.”

 

Lyssna medan nedstående läses.

 

Jag satt bara tyst och lyssnade på Justins röst. Jag tänkte ännu en gång hur lyckligt lottad jag var. Några fåtal fans som hade hört Justin hade börjat samlas på stranden nedanför. Ingen av dem störde så de två säkerhetsvakterna vi hade lät dem stanna. Justin hade blicken på mig hela tiden och jag hade min på honom. Med jämna mellanrum log han stort och kunde knappt hålla sig för skratt. När han avslutade gick han av scenen igen och satte sig på stolen bredvid mig. "Tack", viskade jag och pussade han på kinden. Han kysste mig mjukt på läpparna. Seth fnissade på andra sidan bordet. "Håll för ögonen, Seth", skojade Justin och kysste mig igen.