"Justin... det är för sent", jag övervägde vad jag precis hade sagt. Han stod här och försökte förklara sin kärlek för mig medan jag bara nekade honom och sket i det. Ryan började leda mig ut ur byggnaden när Justin tog tag i hans axel och puttade bak honom.

Ryan flög på honom och fick ner honom på golvet med en enda smäll. "SLUUUTA!" skrek jag, "JUSTIN, RYAN! LÄGG AV!"

De stannade upp och tittade på mig. "Vad är det med er?" Frågade jag. "Aubrey, du kan inte fråga vad  det är med oss", sa Ryan med en sur ton. "Du vet att vi bråkar om dig, och du njuter av det".

"Du pratar inte med henne så!" Skrek Justin. Min mun formades till ett O, Ryan var ett jävla rövhål rent ut sagt.

"Ryan, för det första. Tror du att jag njuter av att ni slåss över mig? Är du sjuk? Och för det andra, Justin du har legat på sjukhus precis, du borde verkligen inte vara i slagsmål! Och för det tredje, Ryan, jag dejtar eller nej, dejtade bara dig för att såra Justin. Allt var bara ett spel!" sa jag.

Ryan bara kollade på mig med stora ögon som om han inte förstod någonting. "ursäkta?" frågade han.

"Ja? Du hörde väl vad jag sa?" svarade jag och himlade med ögonen. Justin log självbelåtet och hade den underbara minen han hade när han var nöjd över någonting.

"Justin, sluta le så", sa jag och skrattade tyst. Hans leende blev en vanligt mun på bara en sekund.

"Ryan? Stick. härifrån. nu., sa Justin. Ryan stack genast iväg. Jag stannade, trött på drama och satte mig i soffan.

"så...", började Justin. "Justin, detta betyder inte att vi är tillsammans igen", sa jag. Och jag menade det, jag tänkte inte bli tillsammans med honom igen. Inte efter allt med Selena, jag klarade inte av draman.

"Jag vet, jag vet", sa han. Jag ställde mig upp, "bäst jag åker tillbaka till hotellet", sa jag. Han stannade mig precis vid utgången och tog tag i min haka och kollade mig in i ögonen. "Jag vill inte förlora dig", sa han.

"Du kommer inte förlora mig", sa jag. "Vi kan fortfarande träffas och hänga, bara som... kompisar", sa jag.

Jag visste att han ville mer, därför tog det ett tag för honom att svara mig. "Okej", sa han och kramade om mig. "Jag kör dig hem", sa han och log. Jag gick med på det och följde med honom ut till hans bil. Bilresan hem blev ganska tyst, jag visste att det inte var en bra idé att vara vän med sitt ex, men det fick funka.

"Äls... ehm, Aubrey?", frågade han. "Ja?" sa jag. "Hur är det med Mandy? Jag har inte sett henne på evigheter", sa han och skrattade, antagligen för att hon var ett väldigt stort och galet fan av honom.

"Det är bara bra", sa jag och kollade på honom. Han kollade mot mig och log.

Jag undrade varför han helt plötsligt började fråga om Mandy, men jag antog att han också märkte den pinsamma tystnaden som uppstod hela tiden. Äntligen framme vid hotellet, tänkte jag när vi stannade. Men då såg jag att vi hade stannat på mcdonalds, såklart. Justin's favorit ställe. "Vad gör vi här?" Frågade jag.

"Måste bara ha någonting att äta", sa han. "vill du ha något?"

Jag besvarade hans fråga genom att hoppa ut ur bilen och gå mot ingången. Min mage skrek faktiskt efter mat.

Middagen blev lika pinsam som bilturen, vad hade hänt med oss? Skulle vi inte kunna fortsätta vara vänner bara för att vi en gång hade varit ett par? Men sanningen var, att vi hade aldrig varit vänner. Vi startade direkt som ett par. Aldrig igen, tänkte jag.

Jag tog en tugga på hamburgaren som jag höll i mina händer och kollade på Justin som åt för fullt. När han märkte att jag kollade slutade han tugga och log med fullt med mat i munnen.

"Är du klar snart, Justin?" frågade jag. Allt jag ville nu var att komma hem och lägga mig i sängen. Det var redan natt och jag hade jobb i morgon som väntade.

"Snart", sa han. Med snart menade han en halvtimme, han köpte till och med sig en milkshake på vägen ut. Vilket fick mig att undra hur mycket där fick plats i hans mage.

Nu var vi framme på hotellet, äntligen. Och hotellet denna gången, inte någon annanstans. "Hejdå", sa jag till Justin och gick ut ur bilen. "Hejdå, Aubrey", sa han innan jag han stänga dörren. Jag smällde igen dörren och gick in på hotellet. "Aubrey?" Frågade fabror Paul. "Snälla, inte nu Fabror Paul. Det har varit en väldigt, väldigt lång dag", suckade jag.

"Jag ville bara säga att jag är glad att se dig", sa han. Jag kände mig dum,

"Trevligt att se dig med, Fabror Paul". sa jag. Sedan åkte jag upp till mitt rum, utmattat lade jag mig på sängen och kollade efter nya meddelanden på min mobil.

Justin's meddelande var sött, men Ryan's? Psykopat tänkte jag, visst det var ju fint att han skulle vänta på mig. Men så han hade betett sig? Aldrig!

Jag orkade inte ens göra vid mig för att gå till sängs, utan somnade med mobilen i handen. Utan täckte och allting. Glad att jag äntligen fick sova.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bara ett sånt här "mellan kapitel" liksom, för att få det att fungera. Men komentera vad ni tycker!!! Sa ju att ni skulle få minst 3 kapitel i veckan, men bara om ni komenterade mer... och det har ni liksom inte gjort... :/