"Är du galen?" frågade jag och drog mig bort från honom. "det är som att döda en människa".

"Lugna dig Aubrey", sa han och gick emot mig. "det var bara ett förslag." Jag lugnade ner mig och kramade om honom. "förlåt."

Han log, "det gör inget". Han kysste mig försiktigt. "Behålla barnet, alltså". sa han. Jag nickade.

Justin släppte av mig på hotellet, kylan gjorde så att mina armar började knottra sig. Jag fick dra halsduken tätare om halsen.

Det var bara i början av september men det var redan isande kallt ute. Jag gnuggade mina händer när jag kom in på hotellet, "hej farbror Paul", sa jag. Han nickade tillbaka ett hej och jag åkte upp på rummet.

Jag somnade som en stock den kvällen, trött efter allting. Drama, drama, drama.

Jag vaknade på morgonen av lukten av kaffe. Jag öppnade nyvaket ögonen och kollade förvånat på Justin som kom emot mig sjungandes.

Han satte sig på sängen, jag log. "vad gör du här?" frågade jag. "vad otrevlig du är", sa han. "Jag har bara kommit för att hälsa på min gravida flickvän och gjort frukost till henne. Men nu kan jag inte hitta henne".

Jag slog honom på armen, "haha", sa jag.

Han skrattade, det underbara skrattet hade jag inte hört på länge. "Frukosten är klar", sa han.

"Justin, kan du hjälpa mig upp?" frågade jag. Min mage hade blivit stor, på bara tre månader. Väldigt stor. Jag hade till och med svårt för att resa mig. Men Justin var en riktig gentleman som alltid och hjälpte alltid mig.

"är albumet klart?" frågade jag. "yes", sa han och log. Justin's julalbum hade precis blivit klart och skulle snart släppas. Under the mistletoe var namnet. Han sjöng den låten för mig dagarna i enda, ingen annan hade hört den än. Vi skulle fira jul hemma i Sverige. Jag fick vänta med gymnasiet och Justin fick vänta med att turnera. Men vi klarade oss.

Alla visste om att Justin Bieber's flickvän var gravid. Alla tidningar hade skrivit om det och Justin's fans blev hysteriska. Men som tur var så hade allt lugnat ner sig nu.

"när gick flyget?" frågade Justin. "Om två timmar, så vi får åka nu!" skrek jag ifrån hallen. Väskorna var packade och insatta i limousinen som stod och väntade på oss där nere.

Justin hjälpte mig ner och in i bilen. Farbror Paul skulle stanna i London och fira jul med sin fru och barn som bodde här. Så jag och Justin fick klara sig själv.

På flygplatsen var allt hestiskt och alla var stressiga och högljudda. Jag och Justin lämnade in våra väskor och allt man gjorde på en flygplats. Sedan satte vi oss och väntade på att flyget skulle komma.

När vi äntligen hörde i högtalaren att vi kunde gå på drog Justin upp mig ur soffan och lade armen runt mina axlar.

Alla kollade på min mage hela tiden, pågrund av att jag var så ung. Och såklart för att Justin gick vid mig. Alla visste vem han var, fast inte många vågade komma fram till oss.

Men alla kollade, alla.

Det var egentligen ett mirakel att Justin kunde ta ett vanligt flyg. Ett riktigt jul mirakel som man brukade säga.

När vi landade i Sverige hoppade jag av och kollade upp mot himmeln. Hemma tänkte jag. Hur mycket jag än älskade London var det verkligen skönt att vara hemma igen.

Mamma och pappa stod ute på trappen där hemma, båda sprang emot mig och kramade mig hårt. "aj", sa jag och dom släppte. "Åh vad jag är glad att se dig!" sa mamma och kramade mig igen.

Pappa klappade mig på kinden, "vi har saknat dig", sa han.

Mamma sträckte fram handen till Justin, "du måste vara Justin", sa hon och log. "Trevligt att äntligen få träffa dig!"

"Detsamma, Mrs Montgomey och dig med Mr Montgomery!" sa Justin och skakade först min mammas hand och efter det min pappas. "detsamma, Justin". sa min pappa.

Jag hade varit lite orolig för hur mina föräldrar skulle reagera på Justin, eftersom han hade gjort mig gravid. Men de verkade gilla honom och Justin var verkligen trevlig.

"Ska vi gå in då?" frågade mamma.

Jag var lite rädd att visa upp min mage inför hela släkten som satt där inne. Antagligen redan vid matbordet, redo för att börja.

Mycket riktigt kollade alla på magen när jag kom in, mormor kom fram till mig och smekte magen. "Åh..." sa hon.

Jag log, mormor älskade barn och var väldigt exalterad över att jag var gravid.

Bordet var dukat med julskinka, brunkål, grönkål, sylta, prinskorvar, köttbullar och mycket mer. Jag och Justin satte oss bredvid varandra. "känns allt bra?" viskade han i mitt öra. Jag nickade och log till svar.

"hur långt är du kommen nu Aubrey?" frågade Tina, min faster. "fjärde månaden", sa jag och log.

"Oj", sa hon. "Den är väldigt stor". Jag skrattade, "ja".

Justin satt och pratade med mina släktingar, de verkade komma överens. "Så Justin, du är typ världskänd?" frågade min pappa. Jag höll på att skämmas ihjäl, jag hade sagt till pappa att han inte skulle dra upp det. Jag kollade surt på honom, han ryckte på axlarna.

"haha, det kan man väl säga", sa han och rodnade. "Pappa, lägg av", sa jag. "Förlåt", sa han.

Justin skrattade, "Aubrey det är lugnt", sa han och pussade mig. Alla kollade på oss som om vi vore små hundvalpar. Alla "awade" sig och höll på.

Jag bara skakade på huvudet och åt vidare.

När alla hade ätit färdigt gick jag och Justin ut en sväng och satte oss. "allt okej?" frågade han. "japp", sa jag.

Jag reste mig upp och kollade mot himmeln, Justin följde efter.

Han höll och mig och jag borrade in mig i hans famn. Det var flera minus grader men ingen snö hade kommit än.

"det verkar som om det blir en snöfri vinter i år", suckade jag. "ja", sa Justin.

Vi gick in igen, jag visade Justin mitt rum. Och senare kom Shay, Ashley och Troian och hälsade på. Min bästa vänner.

De blev såklart helt panikslagna när de såg att Justin Bieber var med. Men de försökte hålla sig lugna.

De var där ett tag och vi snackade om allting som hade hänt, vad som hade hänt i Sverige och såklart i London.

"Jag såg Toby med en annan tjej härom dagen", sa Troian. "Då antar jag att vi ligger ganska jämnt till" skrattade jag och tog Justin i handen.

Justin såg sur ut och sa inte ett ljud. Efter ett tag var de tvungna till att gå. "Så du hade en annan kille när du träffade mig?" sa Justin. "Inte kille precis", sa jag. "vi gick till balen tillsammans".

"great..." sa han surt. "Justin, du är väl inte sur över det?" Han svarade inte mig.

Detta var vårt andra bråk under hela tiden som vi hade varit tillsammans, och bättre blev det inte av mina gravidhormoner. "okej... förlåt", sa Justin. "Jag vill inte bråka och speciellt inte på julafton".

Jag svarade inte honom utan ställde mig vid fönstret, korsade armarna över bröstet och kollade ut.

Jag såg några vita snöflingor falla från himmeln. Jag sprang ut där ute, Justin förstod ingenting och sprang oroligt efter mig. "Det snöar!" skrek jag. Justin kom fram till mig,

"ett riktigt julmirakel", sa han och kysste mig.