Jag tog på mig ett par snabba kläder och satte upp håret i en tofs, sedan rusade jag ner i recpetionen och fixade en taxi som tog mig till Justin's hotell. Jag plingade på dörren och han kom och öppnade i bara kalsonger.

"HUR FAN KUNDE DU?!" Skrek jag. Justin förstod ingenting och kollade på mig undrande och frågade, "Vadå?"

"VADÅ?!" Skrek jag, "DU KYSSTE SELENA PÅ GALAN! TRODDE DU INTE JAG SKULLE SE ELLER? DU DÄR JUSTIN BIEBER, NYHETER OM DIG SPRIDS LIKA FORT SOM ETT SMS SKICKAS!" jag var riktigt sur på honom nu, han stod här och låtsades som ingenting.

"Men Aubrey, snälla..." började han. "Sluta justin, jag vill inte höra. Du kysste henne. Förlåt men det är slut",

Sedan smällde jag igen dörren och gick därifrån med tårar rinnandes ner för kinderna.


Jag var förkrossad, förkrossad över det Justin hade gjort. Han hade kysst Selena trots att han var tillsammans med mig. Han hade sagt att han älskade mig. Var allt bara lögn? Tankarna virvlade runt i huvudet. Så mycket att jag fick huvudvärk.
Mamma ringde mig, jag hade inte pratat med henne på två veckor. "hej, det är Aubrey", svarade jag. "hej, gumman!" Sa mamma glatt. "hur är det?" fortsatte hon. Mamma visste ingenting om Justin, jag vet att jag borde betätta för henne men jag lät bli. "Allting är bra", svarade jag. "Jag har till och med träffat en kille här nere",
"aw, gumman! Berätta allt", Jag ville verkligen berätta allting för henne, det ville jag verkligen. Men jag kunde inte. "Han är underbar", sa jag. "Han är jätte romantisk och snäll. Och såklart snygg", sa jag och gjorde allt för att hålla tårarna inne. För Justin var allt det ovan förutom att han faktiskt var... otrogen. "det låter jätte bra gumman, men jag måste faktiskt gå. Men vi hörs senare. Jag älskar dig, puss", Sedan lade hon på, väldigt snabbt , vilket verkade märkligt. Vad hade hon på gång?

Aubrey, du måste förlåta mig. Det var inte jag som kysste henne, hon kysste mig. Sms från Justin, jag visste att han ljög. Jag såg att han höll om henne när de kysstes. Du behöver inte ljuga mer, Justin. Jag bryr mig inte. Det var vad jag skrev, men sanningen var att jag brydde mig. Mycket.
Justin svarade inte, han visste antagligen inte vad han skulle säga. En knackning hördes från dörren och jag gick och öppnade. Ryan.
"Vad gör du här Ryan? Har Justin skickat dig?" frågade jag honom.
"Nej, faktiskt inte." sa han, "jag är för detta", sedan drog han mig intill sig och kysste mig. Jag besvarade kyssen med tanke på att göra Justin avundsjuk. Men sedan kom jag på att han var Justin's bästa vän. Det spelade ingen roll hur taskig Justin hade varit mot mig. Jag kunde i alla fall inte göra så mot honom. Så jag drog mig undan.
"Ryan, det är inte rätt", sa jag och torkade läpparna.
"Varför inte?" sa han. "första gången jag såg dig, wow. Jag vet inte hur jag ska förklara det, kärlek vid första ögonkastet är det enda jag kan säga".
Jag förstod honom, för det var så jag hade känt. Men inte med honom, med Justin. Och jag var tvungen att klargöra det för honom.
"Jag förstår Ryan, jag har känt så jag med...." Jag hann inte prata färdigt förrän hans ansikte strålade och ett leénde spred sig på hans läppar. "Men inte med dig Ryan, med Justin", sa jag.
Då försvann leéndet igen. "Men varför gillar du inte mig?" suckade han.
"Det är inte att jag inte gillar dig, du verkar vara en toppen kille. Men jag älskar Justin, Ryan", jag satte mig på sängen.
Jag visste inte hur jag skulle förklara för Ryan för att han skulle förstå, men jag gillade inte honom. Men sedan tänkte jag igenom allting, om jag blir tillsammans med Ryan kommer Justin bli super avundsjuk, vilket hade varit ganska kul. Men det är taskigt mot Ryan, det är utnyttjning. Men jag bestämde mig, bestämde mig för att följa mitt hjä... min hjärna.
Och så kysste jag honom.

Justin's perspektiv.

"Seriöst Scooter, jag får min mobil", sa jag. Han hade tagit min mobil för att han visste att jag messade Aubrey stup i kvarten.
"Glöm det Justin, hon distraherar dig från allt annat", sa han. Jag hoppade upp för och försöka ta min mobil. Men Scooter tog bara handen längre upp i luften.
"Jag vet att du är ledsen Justin, men du måste sluta. Det är inte bra för dig, hon är inte bra för dig", sa han.
"Det är hon visst, hon är den rätta Scooter. Det var ett misstag att kyssa Selena på galan, men det var av en gammal vana!" Skrek jag nästan.
"Jag vet Justin, jag vet. Du borde inte ha kysst henne. Du kan bara fixa det själv, du har konsert ikväll, försök fixa det då. Tills dess får du inte tillbaka din mobil", sa han.
Jag gav upp, jag visste att det inte ledde till någonting. Han skulle inte ge sig.
Då kom Ryan in genom dörren, med Aubrey efter sig. De höll varandra i handen. Jag hann inte tänka förrän Ryan sa, "kan jag prata med dig bro?" han klappade mig vänskapligt på axeln och ledde mig ut ur rummet.
"Jag dejtar Aubrey", sa han så fort vi hade kommit ut ur rummet. Han var inte ens ledsen, inte ens för min skull.
"Ja, jo jag märkte det", sa jag. "Hur kan du Ryan? Hur kan du bli tillsammans med din bästa väns ex? När du vet hur ledsen jag är?"
"Jag älskar henne, Justin", sa han och ryckte på axlarna. "Hon får mig att må bra".
"Du känner ju inte ens henne!" Skrek jag. "Vilken är hennes favorit serie tillexempel?"
"Eh... ehm....", började han. "Precis!" Sa jag. "Inte ens det vet du!" jag var så nära på att bara slå till honom.
"Men det spelar ingen roll!" skrek han. "Jag älskar henne, acceptera det!"
Han gick därifrån, in till Aubrey igen. De gick in i salen jag skulle uppträda i. De kom in gratis, eftersom båda kände mig.
Det var dags att börja, fansen fick inte märka att jag inte var... jag, liksom. Jag var tvungen att låtsas vara glad.
Jag hoppade ut på scenen och började sjunga 'love me'. Sedan tog jag fram en hög pall och hämtade mig gitarr, "detta är en nyskriven sång, och är skriven till min flickvän. Aubrey. Jag älskar dig Aubrey!" Jag visste att hon inte var min flickvän längre men jag sa ändå det. 'oh, oh oh oh, oh oh oh oh, oh oh oh oh, oh oh oh oh. I always knew you were the best the coolest girl I know. So prettier than all the rest the star of my show. So many times I wish you'll be the one for me....'

Aubrey's perspektiv.
Han hade verkligen skrivit låten till mig, och det rörde mig verkligen. Ryan hade sin arm runt om mina axlar och kollade intersivt på Justin som sjöng. Nöjd över att han hade vunnit, att han hade fått tjejen. Jag kollade upp på honom. Jag gillade inte alls honom, men som sagt, planen var att göra Justin avundsjuk. Vilket fungerade.
Jag hörde hur dom skrek bredvid mig, "HAN GRÅTER, HAN GRÅÅTER!!!". Galna fans, tänkte jag. Men kollade på Justin, han grät faktiskt. Tårar började rinna ner, killen jag älskade över hela mitt hjärta hade skrivit en sång om mig, sjunger den för tusentals fans och gråter till den...